Runt om i världen reser sig ungdomar i kampen för klimatet. Den 21 februari var Greta Thunberg dragplåstret för ett framtidsseminarium med EU-toppar och beslutsfattare i Bryssel. Sedan början av januari har skolelever i Belgien klimatstrejkat varje torsdag, inspirerade av Thunberg.
I söndags (24/2) skrev statsvetarna Per Adman och Katrin Uba på SvD Debatt att det unga klimatengagemanget världen över är ett ”helt unikt fenomen”.
”Vi skolstrejkar för att vi har gjort våra läxor. När man har gjort det så förstår man att vi behöver en ny politik”, säger Thunberg som med rätta pekar på att riskerna för stora och oåterkalleliga effekter av klimatförändringarna är så allvarliga att vi som samhälle behöver utveckla ett helt nytt sätt att tänka på.
Men trots att klimatfrågan har fått ökad uppmärksamhet står vi inom många områden fortfarande och stampar. Ett exempel är kopplingen mellan klimatförändringar och migration. Även här måste vi hitta ett helt nytt sätt att tänka på.
Varje år tvingas fler än 20 miljoner människor lämna sina hem på grund av väderrelaterade hot, enligt UNHCR.
Prognoser över hur många som kommer att tvingas migrera på grund av klimatförändringar varierar mellan 100 miljoner till en miljard. Nyligen rapporterade International Centre for Integrated Mountain Development att nästan två miljarder människor kommer att drabbas när Himalayas istäcke smälter på grund av den globala uppvärmningen. I en artikel om klimatförändringars påverkan på flyktingströmmar i the Guardian konstaterar den amerikanske pensionerade brigadgeneralen Stephen Cheney att “Om Europa tror att de har ett migrationsproblem i dag… vänta 20 år och se”.
Trots det allt mer pressande hotet halkar både svensk och internationell lagstiftning efter.
Begreppet klimatflykting är ännu inte juridiskt erkänt. I internationellt bindande migrationsavtal saknas skrivningar om klimatdriven migration. Inte heller den svenska lagstiftningen är uppdaterad för de förändringar vi nu går igenom och det råder delade meningar om klimatdriven migration ryms inom Sveriges asylrätt.
Inom ramen för januariöverenskommelsen ska möjligheten att införa en ny så kallad humanitär skyddsgrund för dem som söker uppehållstillstånd i Sverige utredas. Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson är en av få politiker som har öppnat för att människor som flyr från en klimatkatastrof skulle kunna rymmas inom den juridiska beteckningen ”övrigt skyddsbehövande”. Även Linnéa Engström från Miljöpartiet har lyft frågan om att FN:s system för migration bör utvecklas för att inkludera klimatdriven migration.
I årets utrikesdeklaration konstaterar Margot Wallström att klimatförändringar ”inte känner några landsgränser”, men kopplingen till klimatförändringarnas effekter på människor och migration uteblir.
Detta trots att frågan i förra årets utrikesdeklaration lyftes mycket tydligt. Från migrationsminister Morgan Johanssons håll har det också varit tyst.
Vi hoppas nu på att se en klok diskussion där Sverige tar täten i att väva in migration i klimatdebatten, och klimat i migrationsdebatten. Fler politiska röster behöver höjas för en reformering och anpassning av migrationspolitiken och dess regelverk.
Greta Thunberg har gjort sin läxa, nu är det dags för Morgan Johansson (S), Margot Wallström (S) och andra politiker att göra sin.
Oskar Adenfelt, tillförordnad chef för migration- och integrationsprogrammet vid tankesmedjan Fores
Hedvig Heijne, projektledare klimatdriven migration, Fores
Johanna Hemberg, migration- och integrationsprogrammet vid tankesmedjan Fores