Ickedemokratiska krafter är på frammarsch i världen. Putin och Orbán fortsätter att steg för steg nedmontera mänskliga rättigheter för sina medborgare. Världens mäktigaste man heter numera Donald Trump. Frankrike riskerar att välja en president som vill förbjuda Koranen. Även om, så klart, mycket gott också händer i världen är detta en oroande tendens.
Även mer extrema forum flyttar fram positionerna här i Sverige. Nya Tiders besök på bokmässan 2016 passerade nog ingen obemärkt förbi. Häromveckan kom beskedet att Nordiska Motståndsrörelsen planerar att besöka Almedalsveckan. Att det finns krafter som vill omkullkasta vår västerländska, socialliberala samhällsmodell blir allt mer uppenbart.
Hittills har detta mötts av vilda protester och tydliga avståndstaganden från de flesta politiker och samhällsdebattörer – oavsett politiskt hemvist.
Trots att liberaler, socialdemokrater och konservativa inte alltid håller med varandra står de eniga i kampen för att bevara det öppna och demokratiska samhället.Det är bra. För våldsbejakande extremister och ickedemokratiska element ska vi inte ge vika en tum.
Tyvärr visas inte alls samma tydliga fördömande och avståndstaganden från etablissemanget när det gäller alla ickedemokratiska element.
På första maj kommer återigen mörka krafter att marschera på våra gator. Krafter som inte hymlar med att de vill omkullkasta vår demokrati, kraftigt inskränka mänskliga rättigheter och ser våld som ett medel för att nå sina politiska mål. Givetvis talar jag om kommunismen.
Kommunism är inte, vad alltför många verkar tro, en fin tanke som misslyckas i praktiken. Redan under 1800-talet skildes socialdemokrater och kommunister åt eftersom de förstnämnda ville förändra samhället genom politiska reformer medan de sistnämnda ville göra revolution. Genom historien har dessa oliktänkande fängslats eller mördats. När kommunister väl fått makten har journalister fänglsats, andra politiska partier förbjudits, tryck- och yttrandefrihet snabbt inskränkts och människor mördats. Det totala antalet offer för kommunismen beräknas vara över 60 miljoner. Lågt räknat.
Detta är inga engångsföreteelser utan något som sker gång på gång där kommunister tillåts styra. I dagens Venezuela skjuts demonstranter och i mars arresterade regimen sockerbagare som bakat för mycket sötsaker(!).
Trots kommunismens minst sagt motbjudande historia möts de knappast av protester när de öppet manifesterar sina åsikter på våra gator och torg.
På första maj ska Sveriges Kommunistiska Parti ha möten på över 30 platser runtom i landet. På deras hemskriva försäkrar de att ”den revolutionära elden inte har svalnat”. I stället för att fördömas så legitimeras de ofta av den anständiga vänstern. I Stockholm ska de exempelvis ha en manifestation ihop med SSU och LO. Här i Uppsala ska Revolutionär Kommunistisk Ungdom och Kommunistiska partiet tåga genom staden.
Om vi menar allvar med att det öppna och demokratiska samhället ska försvaras måste detta gälla även när krafterna som vill utplåna det råkar vara från vänster. Var är de öppna breven från kändisar på kultursidorna?
Var är fördömandena från de tusentals människor som vände ryggen mot Sverigedemokraternas torgmöten i valrörelsen 2014? Var är fördömandena från mina vänner i SSU och Grön Ungdom som annars brukar vara så snabba med att reagera mot ickedemokratiska krafter?
Det måste räcka nu. En spade är en spade och en våldsbejakande förtryckarideologi är en våldsbejakande förtryckarideologi oavsett från vilket håll den kommer. Det är hög tid att vi slutar dalta med kommunismen.
Max Sjöberg, andre vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet