Julen är här och med den kommer enligt god svensk tradition ett hejdundrande tågkaos. Vi blir arga och besvikna och tävlar i vem som kan vara mest förbannad på SJ och de ständiga signalfelen.
I stället för att upprepa denna process år efter år är det nu dags att ta itu med vad som är roten till problemen.
Privatiseringen av järnvägstrafiken i Sverige är den mest långtgående i hela Europa, och resultatet har blivit ett havererat underhåll, nedlagda sträckor och försämrad samordning. Det är dags att återförstatliga trafiken och underhållet av järnvägsnätet.
År 2010 fullföljdes den avreglering av järnvägstrafiken som pågått i decennier av den dåvarande alliansregeringen. I dag har statliga SJ fått konkurrens på sina mest lönsamma sträckor och brottas samtidigt med höga avkastningskrav från regeringen. Detta har lett till att bolaget tvingats lägga ned trafiken på andra mer olönsamma sträckor. Som exempel kan nattågen till Jämtland nämnas – merparten av denna trafik fick SJ lägga ned på grund av olönsamhet. Även direkttågen från Stockholm till Malmö har hotats av nedläggning i flera år. En del av denna problematik har regeringen temporärt löst genom upphandling av trafik till vissa destinationer. Det är en metod som lindrar symptomen men inte botar sjukdomen.
Att trafiken upphör på olönsamma sträckor bör inte komma som en chock för de som vurmat för en privatiserad järnväg – det är en självklar följd av att låta vinstintresset styra i stället för samhällsintresset.
Ett effektivt järnvägssystem med trafik i hela landet kräver en robust samordning av trafik, biljettsystem och underhåll. Detta går inte att uppnå med europas mest avreglerade järnvägsmarknad, resultatet av privatiseringspolitiken har i stället blivit färre trafikerade sträckor, ett havererande underhåll och dålig samordning.
På sin mest lönsamma sträcka, Stockholm–Göteborg, fick SJ 2014 konkurrens av det Hongkongbaserade bolaget MTR.
De privata bolagen kommer naturligtvis alltid att förlägga sin verksamhet till de mest inkomstbringande sträckorna.
Detta inte är ett hållbart sätt att organisera marknaden på. SJ måste ha ensamrätt på lönsamma sträckor för att inte tvingas dra i nödbromsen för trafik i andra delar av landet. Dessutom måste även avkastningskravet på 7 procent slopas. SJ har inte sitt existensberättigande i att generera avkastning åt staten – bolaget ska finnas till för att leverera en rikstäckande tågtrafik till ett skäligt pris. Eventuellt överskott ska naturligtvis läggas på trafiken och underhållet. Det är bra för både samhället och klimatet.
Det är inte svårt att bli förbryllad över hur långt högerns privatiseringshets faktiskt gått. Ända fram till för två år sedan drevs besiktningsverksamheten av järnvägsunderhållet av samma bolag som genomfört underhållet – den som utförde arbetet fick alltså också betygsätta sin egen insats. Högern som gärna talar om olika incitamentsstrukturer borde tagit sig en extra funderare över detta upplägg. Besiktningsverksamheten förstatligades tack och lov av nuvarande regering och steg har tagits mot ett förstatligande av hela järnvägsunderhållet. Denna utveckling måste fortsätta för att samordningen och kvaliteten av underhållsarbetet ska bli bättre.
Det är dags att sätta samhällsintresset före vinstintresset och ge SJ ensamrätt på tågtrafiken i Sverige.
Detta bör alltså ske i kombination med ett avskaffande av bolagets avkastningskrav och ett komplett återförstatligande av järnvägsunderhållet. Om Socialdemokraterna får bilda även nästa regering bör man fortsätta på den inslagna banan mot ökat statligt ansvar för både underhåll och trafik.
Vi socialdemokratiska studenter hoppas nu att vårt parti på allvar tar tag i dessa frågor så att vi kommande år kan åka hem till vänner och familj utan att drabbas av signalfel och orimligt höga priser.