Krigskyrkogårdarna i Verdun sträcker sig så långt ögat når. Enorma gröna fält fulla med gravstenar.
På en massgrav från första världskriget står mitt efternamn. Där ligger min farfars farbror begraven. Han var en av de miljoner män som dog i skyttegravarna i första världskriget.
Slaget i Verdun var ett av de blodigaste och ett av de mest meningslösa. Det pågick i nästan ett år utan att någon ny mark erövrades av någon sida. Över 700 000 tyska och franska soldater miste livet.
Men krigstillstånd var inget nytt för familjerna vid fransk-tyska gränsen. I generationer hade tyskar och fransmän tvingats strida mot varandra.
När andra världskriget började blev det min farfars tur. Alla friska tyska män skulle tjäna Hitlers syften.
Efter sex år av krig som min farfar efteråt aldrig ville prata om, hamnade han till sist i rysk fångenskap och lyckades sen ta sig hem till Tyskland. Ett skotthål i vaden var det enda som på utsidan påminde om vad han upplevt. Vilka mardrömmar och trauman som förföljde honom på insidan fick jag aldrig veta.
Min pappa som föddes hösten 1945 tillhörde den första generationen som växte upp i fred. Den första generationen att slippa krigstrauman, att få gå i skolan och gestalta sitt eget liv.
Sedan mer än 70 år tillbaka råder fred mellan ärkefienderna Tyskland och Frankrike, tack vare det europeiska samarbetet och EU.
Mina släktingar och vänner lever fortfarande med den historiska belastningen och det ansvar det innebär att vara tyskar. Europa har visserligen härjats av många konflikter under seklerna men de brott som begicks i det tyska folkets namn under andra världskriget förändrade mänskligheten. Många generationer tyska män och kvinnor kommer att leva med den moraliska skuld och de därpå följande europeiska och internationella förpliktelser som Tysklands andravärldskrigshistoria bär med sig.
Det är viktigt att komma ihåg att Tysklands befolkningsmässiga storlek, dess läge och ekonomiska styrka genom historien fram till idag utgör ursprungsmotivet till den europeiska integrationen.
Landet utgör nyckeln till ett framgångsrikt Europa och måste vara djupt integrerat bland sina europeiska grannar för att förhindra att historien upprepar sig.
Detta är det bärande elementet i EU-samarbetet och utan förståelse för denna historiska bakgrund saknas en viktig förutsättning för att kunna lösa dagens utmaningar i EU.
Det stora mervärdet med EU finns inte bara att läsa i historien utan gäller även för framtiden. Europas betydelse i världen minskar för varje decennium. År 1950 utgjorde europeerna 20 procent av världens totala befolkning. En femtedel av jordens invånare är en ansenlig storlek. År 2050 kommer vi att utgöra endast sju procent av då nio miljarder världsmedborgare. År 1950 stod europeiska stater för 30 procent av världsekonomin, 2050 kommer det troligtvis bara vara tio.
Om vi vill prägla framtiden kan det endast ske med gemensamma ansträngningar.
Lyckas vi inte ta gemensamt ansvar för människor på flykt, stötta de EU-medlemmar som är i ekonomisk kris och stå upp för våra värderingar om demokrati och rättsstat och därmed gjuta nytt liv i samarbetet kommer vår kontinent att marginaliseras.
Uppsala må ligga en bra bit från fransk-tyska gränsen men vi är lika beroende av våra grannar för att fortsätta växa. Studenter, forskare, entreprenörer och konstnärer behöver röra sig över nationsgränserna, utbildas och inspireras av varandra. Polisen i Uppsala skulle behöva ett starkare europeiskt polissamarbete för att snabbare kunna gripa misstänkta terrorister.
Uppsalas företagare skulle behöva euron för att smidigare kunna handla med resten av Europa.
Den går en röd tråd från slaget i Verdun till vår vardag i Uppsala. Det Europasamarbete som visionärerna Churchill och Schuman förutsåg är nu en del av vår verklighet. Europadagen ger oss tillfälle att minnas det.