Debatt: Därför blöder Ackis

Den nya förväntade rödgröna majoriteten i Uppsala ärver ett landsting där underskott har varit en återkommande följetong. Flaggskeppet Akademiska sjukhuset aviserade i våras 290 miljoner kronor i underskott i helhet för 2014, och ålades besparingar på 100 miljoner.

Det är kanske lätt att få intrycket att sjukhusets problem beror på resursbrist. Men så är inte fallet, utan orsaken är stora brister i organisationen. Sjukhusläkarna i Uppsala träffar nämligen i snitt betydligt färre patienter än i Sveriges andra regioner/landsting: 317 om året, motsvarande 1,4 om dagen.

Till saken hör att sjukhusläkare i Sverige totalt träffar få patienter jämfört med läkare i andra länder, 437 per år. Det visas i vår nya bok ”Den sjuka vården 2.0.” (Samhällsförlaget 2014)

Uppsala läns landsting visar sig också vara näst sämst i SKL:s Öppna Jämförelser 2013 av kvaliteten, när de där väger samman indextalen medicinska indikatorer, tillgänglighet och patienterfarenhet.

Väntetiderna till operation tillhör de absolut längsta i landet, där landstinget är tredje sämst i landet på att få patienter till operation inom tre månader. (Öppna Jämförelser 2012) Orsaken är en föga patientorienterad organisation.

Landstinget i Uppsala har inte på många år brytt sig om att ta reda på hur väl personalens tid används.

Undersökningar från andra landsting tyder på att inte mer än en dryg fjärdedel av sjukhusläkartid utgör direkt patienttid. En liten illustration av organisationsproblemen och hur de kan lösas kommer från förlossningsavdelningen på Akademiska, som fungerat hyggligt under sommaren trots att en tredjedel av barnmorskorna sade upp sig. Först när det blev kris ansträngde man sig att hitta en smartare organisation.

Svensk sjukvård har på tio år faktiskt blivit bättre i nästan alla kvalitetsparametrar – trots att de flesta svenskar tror tvärtom.

I Uppsala läns landsting är dock avståndet till de världsbästa ovanligt stor.

Man kan jämföra med det amerikanska sjukvårdsföretaget Kaiser Permanente som tillhandahåller relativt billig sjukvård i toppklass för 9 miljoner amerikaner. En läkare träffar där mer en sju gånger så många patienter per år jämfört med en sjukhusläkare i Uppsala. Läkare behöver knappt ägna någon tid åt kringuppgifter som tar tid från patienterna.

Med en vass ledning, effektiva rutiner, bättre jourscheman, och stora investeringar i it-systemen har tidstjuvarna slipats bort, vilket resulterat i runt 75 procent i direkt patienttid.

Det är sällan mer än två veckors väntetid för behandling hos en specialist.

Ett annat exempel är sjukvårdsföretaget Chenmed som gör succé med behandling av multisjuka äldre låginkomsttagare i Miami. Patienter hämtas vid behov av Chenmeds egna bilar, inregistrering sker automatiskt, läkaren kan på plats ta hjälp av specialister och vissa labbresurser. Patienter får sin medicin direkt i handen och körs hem igen. Ett väl fungerande it-system gör tidstjuvar tydliga. Sjukhusvistelsetiden för patienterna har minskat med nästan hälften.

Det räcker inte att sjukvården blir bättre. Den måste möta framtiden också och samtidigt göra patienterna delaktiga i behandlingen.

Det är bara en tidsfråga innan en del patienter kan få en mer träffsäker diagnos i sin dator än vid ett besök till vårdcentralen. Denna patientrevolution får fler oroliga patienter att kräva vidare utredning i sjukvården efter varning från datordiagnosen. Det kan skapa ökande kostnader och ständigt stigande irritation med vården.

Sjukvården måste därför både lyfta dagens organisation och samtidigt vända morgondagens patientrevolution till den stora förbättring som den kan bli.

Det skulle kunna bli särskilt bra för multisjuka äldre eller andra svaga grupper som har svårt att berätta om sina symptom när de möter sjukvården. Med lite hjälp av vårdare kan de möta vården med en väl beskriven symptombild och egna testresultat.

Dagens brister och morgondagens utmaningar kräver ett ordentligt omtag av Uppsala läns landstings nya styre.

Stefan Fölster, chef Reforminstitutet

Monica Renstig, ekonomijournalist