De traditionella partierna har misslyckats med att ha en övertygande fiende, skriver Frida Gunnarsson (S)
I fredags röstade det brittiska folket nej till EU. På sociala medier råder det uppror, namnlistor florerar för att upphäva beslutet och nej-sägarna förlöjligas. Det är de äldre som röstat ur den yngre befolkningen ur EU, så låter det. Många hävdar att de personer som i slutet på förra veckan röstade för ett utträde begick ett stort misstag. I motsats till det vill jag hävda att de inte alls begått ett misstag. Folket har agerat och fattat ett medvetet beslut. Misstaget ligger hos de etablerade politiker som följt utvecklingen, men inte erbjudit några tänkbara alternativ.
Storbritannien är inte ensamt om att ge efter för partier med en populistisk, och ofta rasistisk, agenda. Vi har sett liknande scenario spelas upp i flera andra delar av Europa, vårt eget land inkluderat. När mittenpartierna i Sverige diskuterar extra hundralappar i plånboken så erbjuder Sverigedemokraterna en helhetslösning. En enskild förändring som skulle ta oss tillbaka till det skimrande folkhems-Sverige. Guld och gröna skogar.
De rasistiska partierna har fått fäste i Sverige och resten av Europa för att de har etablerat vad de traditionella partierna misslyckats med; en fiende. I alla ideologier och samhällsordningar så finns det en fiende. Det skapas ett vi och ett dem, en motpol att kontrastera sitt idealsamhälle emot. De politiska partierna måste visa sina väljare vilka samhällsgrupper de prioriterar, precis som de måste visa vilka som bortprioriteras om just deras parti får folkets mandat. Detta system skapar en förutsägbarhet, ett sätt att ge folket assistans i att skapa sig en uppfattning om åt vilket håll pendeln kommer svänga i ett specifikt scenario.
Den här fienden behöver inte alltid gälla. Staten kan vara fienden för ett liberalt parti, men det behöver inte betyda att den helt nedmonteras bara för att de tar makten. Socialister kan se kapitalägare som fienden, likväl behöver inte det innebära krav på total inkomstutjämning. Det viktiga är att det finns en bestämd inriktning, en tydlighet gällande vad partiet inte är och vilka de inte företräder.
Vad som har hänt i Storbritannien är att de traditionella partierna har misslyckats med att ha en övertygande fiende. UKIP är partiet som vill stänga gränserna och har en tydlig högerpopulistisk agenda. Deras fiende är invandraren, vilken målas upp som personen som kommer till landet, lever på bidrag och inte vill integreras i samhället. Personen som bara tar, men aldrig ger tillbaka.
Valresultatet från folkomröstningen visar att det är de äldre som har röstat ut Storbritannien ur EU. De ser att de har fått det sämre och att många andra med dem har gått samma väg till mötes. Många har arbetat ett helt liv och har trots det svårt att få månaden att gå ihop som pensionärer. De etablerade partierna argumenterar för fördelarna med EU-medlemskapet; det är bra för importen, exporten eller växelkursen. Alla är exempel på argument som kan kännas långt borta från vardagen.
I det här scenariot kliver UKIP, och de andra företrädarna för utträdessidan, in på spelplanen och erbjuder en lösning; en tydlig fiende. Ett utträde ur EU skulle innebära minskad invandring, vilket leder till ökade satsningar på de flesta områden i samhället. Skolorna och sjukhusen kommer bli bättre. Lönerna och pensionerna kommer höjas. Väljarna får leta efter områden som inte kommer förbättras när invandringen upphör. Sanningshalten i argumenten spelar mindre roll. UKIP skapar ett vi och ett dem, en samhörighet och en känsla av en lösning. En bättre värld utan fienden.
Det är dags för oss andra att tänka till nu. Vi, den stora majoriteten, som inte har invandring som vår ideologiska fiende måste kliva fram. Vi behöver inte ha samma fiende, det viktiga är att den är tydlig och förutsägbar. Den ska vara närvarande genom att de flesta fördelar med reformer och förslag ska rikta sig till den andra gruppen – vi:et. Det måste finnas alternativa fiender och det är hög tid att måla upp dem nu. För folket förtjänar andra sätt att förändra samhället än minskad invandring genom ett utträde ur EU.
Frida Gunnarsson
S-studenter i Uppsala