Ett stort antal judar tros ha rÀddats till livet av enskilda mÀnniskor i de av Nazityskland ockuperade lÀnderna under Andra vÀrldskriget. Det fanns mÀnniskor som vÄgade gömma dem och dela sina knappa matransoner med dem. Hur mÄnga som rÀddades pÄ detta sÀtt Àr osÀkert. Det kan röra sig om tiotusenden. HÀr inbegrips inte de som rÀddades genom etablerade organisationer och med medverkan av neutrala stater eller USA i krigets slutskede.
I de central- och östeuropeiska lĂ€nder som behĂ€rskades av ÂNazityskland gĂ€llde dödsstraff för dem som gömde judar. Men Ă€ven hĂ€r fanns modiga mĂ€nniskor som vĂ„gade livet för att rĂ€dda medmĂ€nniskor.
I samma lĂ€nder fanns dock samtidigt mĂ„nga som ivrigt slöt upp kring den nazistiska mordvĂ„gen och pĂ„ egen hand lynchade judar eller brĂ€nde dem inne. I Polen, Ăsterrike, Ungern, Ukraina och i de baltiska staterna har man i dag att hantera sĂ„dana mörka minnen i sin egen nĂ€rhistoria.
Bulgarien â allierat med Tyskland men utan att delta i kriget mot Sovjetunionen â utgör ett undantag. Den ortodoxa kyrkans hierarki tog klar stĂ€llning mot den mordiska antisemitismen. Patriarken och kungen, Boris III, grep personligen in nĂ€r det första tĂ„get packat med judar stod redo för avgĂ„ng till dödslĂ€ger i det ockuperade Polen. De for till jĂ€rnvĂ€gsstationen och förbjöd i kraft av sina Ă€mbeten tĂ„get att avgĂ„ och befallde att samtliga inlĂ„sta passagerare skulle lĂ€mna tĂ„get och gĂ„ hem. SĂ„ skedde. Deras aktion stöddes av en bred och stark folkopinion. Hitler blev rasande. Kungens möte med Hitler i Berlin 1943 blev stormigt. Han avled under tĂ„gresan hem under mystiska omstĂ€ndigheter som aldrig blivit utredda. Men den bulgariska judenheten rĂ€ddades.
Vilka var det dÄ som utan nÄgot som helst organiserat stöd eller höga Àmbeten pÄ eget bevÄg skyddade och rÀddade mÀnniskor av judisk börd?
Viss forskning kring dessa personer gjordes efter kriget. Hade de religiösa motiv? Vilka politiska preferenser hade de? Var de högutbildade eller lĂ„gutbildade? Var de flesta mĂ€n eller kvinnor? Det visade sig att ingen kategori var överrepresenterad. Det handlade om âvanliga mĂ€nniskorâ som vĂ„gade vara mĂ€nskliga i en tid dĂ„ detta var kriminaliserat och livsfarligt. Knappast nĂ„gon av dem ville efterĂ„t skylta som hjĂ€ltar inför offentligheten. De hade helt enkelt gjort vad som kĂ€ndes rĂ€tt för dem.
Vi kan svÄrligen förestÀlla oss den stress och Ängest som judarna under nazitiden levde i under denna ohyggliga tid i Europa.
Att leva under stĂ€ndigt dödshot eller â om de var gömda â stĂ€ndigt vara beroende av sina vĂ€rdars uthĂ„llighet. En ohygglig vanmakt.
Om vi nu vÀnder oss till vÄr egen tid och vÄrt eget land finner vi att hÀr finns tusentals mÀnniskor som lever under en stress och Ängest av samma slag som dessa judar.
Visserligen finns ingen likhet mellan Nazityskland och det nutida Sverige. Vi lever i en av vÀrldens mest civiliserade och rÀttssÀkra stater. Det hindrar inte att det Àven i den bÀsta av möjliga vÀrldar uppstÄr mÀnniskoskapade helveten för somliga grupper.
Tusentals unga afghaner pinas pÄ ett omÀnskligt sÀtt och mÄnga bryter samman.
De har fĂ„tt avslag pĂ„ sina asylansökningar och skall nu i ordningens och redans namn utvisas till Afghanistan â Ă€ven sĂ„dana som aldrig satt sin fot i detta land. De har fötts i Iran av afghanska förĂ€ldrar som flytt till Iran och levt ett papperslöst och osĂ€kert liv dĂ€r. Partiledare deklarerar att utvisning av dem alla skall verkstĂ€llas snarast möjligt och miljontals kronor har anslagits till polisen för detta Ă€ndamĂ„l.
Vi möter dem varje dag. NĂ„gra sĂ€ger: âVi vĂ„gar inte somna. Polisen kanske kommer i natt eller tidigt pĂ„ morgonen.â NĂ„gon har tappat allt sitt hĂ„r. Eller: âJag vĂ„gar inte gĂ„ till skolan. De kan gripa mig pĂ„ vĂ€gen ditâ. En uttalade: âJag existerar inte lĂ€ngre. Jag Ă€r ingentingâ. âNu talas det om fotbojor ocksĂ„â. âVi har ingen plats pĂ„ jordenâ. âAfghanistan Ă€r ett dödsrikeâ. Psykiatriska lĂ€karintyg vittnar om suicidrisker. NĂ„gra har redan begĂ„tt sjĂ€lvmord.
MÄnga svenskar frÄgar sig hur det kan vara möjligt för dessa flyktingar att hÄlla sig undan, helt papperslösa och utan att fÄ arbeta.
Varför Ă€r det sĂ„ svĂ„rt för polisen att hitta dem? En del av svaret Ă€r att det finns svenskar som skyddar dem. âFlyktinggömmareâ finns i hela landet. De Ă€r vĂ€linformerade om förhĂ„llandena i Afghanistan och bestörta över de standardiserade skĂ€l för utvisning som migrationsmyndigheterna utfĂ€rdat. Vanligast: âDu har inte gjort sannolikt att det finns nĂ„gon hotbild mot dig personligen i ditt hemland.â Ett annat: âVi betvivlar inte att du mĂ„r psykiskt dĂ„ligt men det utgör inget hinder för verkstĂ€llandet av utvisningen.â
I Afghanistan utgör ÄtervÀndare som kommer frÄn VÀsterlandet en utsatt grupp. Ingen vÄgar komma tillbaka i klÀder som skvallrar om att han varit i VÀst. Tillhör man folkgruppen hazarer, vilket de allra flesta afghanska flyktingar gör, fördubblas risken.
DÄ Àr man ocksÄ shiamuslim, vilket i sig Àr gudsfientligt enligt talibanerna. Om flyktingen aldrig varit i Afghanistan kommer han helt skyddslös till ett frÀmmande land dÀr vÀpnade konflikter pÄgÄr inom alla dess provinser.
De som söker hjÀlpa dessa flyktingar gör det i syfte att rÀdda deras liv. De löper dock inte alls sÄdana risker som de vilka under NazivÀldets tid försökte rÀdda judar.
HÀr finns en stor skillnad. I det civiliserade Sverige Àr det inget brott att hjÀlpa mÀnniskor i nöd. De svenskar som ger av sin tid och sina resurser till utvisningshotade afghaner förstÀrker i stÀllet den humanistiska civilisationen i vÄrt land.
Bo Nylund, ordförande, Ekumeniska fristadsgruppen i Uppsala