Det är nu bekräftat att det var en främmande ubåt på svenskt vatten. Upprörda röster följde om att Sverige nu bör vakna ur sin Törnrosasömn och rusta upp försvaret. Samtidigt riktas befogad kritik mot Försvarsmaktens organisation och förutsättningar. Det reser frågan – vilken säkerhetspolitik borde vi egentligen driva?
Sverige behöver ett militärt försvar, det är de flesta förutom Feministiskt initiativ och Miljöpartiet överens om.
Ett försvar har dock inget egenvärde. Vi behöver ett försvar för att det har uppgifter som behöver utföras, annars hade försvaret inte fyllt någon funktion.
Vilka är då dessa uppgifter? Det verkar vi nästan ha glömt bort i dag. Under Kalla kriget var det självklart – vi behövde ett försvar mot en eventuell sovjetisk invasion. Nu har dock järnridån fallit sedan 25 år och Sovjet finns inte mer. Vissa hävdar att det inte finns något hot mot Sverige i dag.
Den avgörande säkerhetspolitiska frågan blir: Vilka hot mot Sverige, som finns eller kan uppstå, behöver vi vara förberedda för?
Vi vet nämligen inte om det finns hot eller inte. Utvecklingen i Ryssland är oroande. Putin tvekar inte att invadera grannländer om han har något att vinna på det. Sverige löper antagligen en väldigt liten risk att hamna i något fullskaligt krig, men mindre militära konflikter går inte att utesluta – särskilt om vår solidaritetsdeklaration till bland annat de Baltiska staterna ska ha någon substans och vara mer än tomma ord.
Framför allt vet vi inte hur omvärlden kommer att se ut om tio eller 20 år. Världen förändras snabbt, och det går inte att anpassa försvarsförmågan efter dagsläget – man måste ha en långsiktig säkerhetspolitisk analys. Därför kan det vara bra att inte försumma försvaret för att ett hot som funnits (Sovjetunionen) upphör, eller för den delen ropa på omedelbar upprustning efter händelser som invasionen av Ukraina. Det är mycket oroande och ett vidrigt övertramp av Ryssland, men vi visste att Putin var en bad guy innan Ukraina – kriget i Georgien, en omfattande och offensiv upprustning, aggressiva militära övningar mot grannländerna och ett demokratiskt system som satts ur spel borde ha övertygat oss långt innan om att Putin inte kan avfärdas som harmlös.
Ett försvar är en försäkring mot krig. Vi kommer förmodligen inte att behöva använda den, men skulle vi behöva den så är den fullständigt avgörande.
Vi behöver ett modernt försvar, med kapacitet att ta en militär konflikt med stater som Ryssland, helst längre än en vecka. Men försvaret behöver även tydligt definierade uppgifter. Vi måste veta vad vi kan begära av försvaret för att veta om resurserna som avsätts används effektivt. Utan en tydligt definierad uppgift blir det svårt att veta om pengarna försvinner i ineffektivitet.
Vi kan inte vinna ett fullskaligt krig mot Ryssland. Men vi kan avvärja ett initialt angrepp. Det i sig skapar inte säkerhet, men att ha försvarskapacitet skapar tröskeleffekter, som gör att sannolikheten för att någon vill angripa oss minskar. För att uppnå verklig säkerhet skulle dock Nato-medlemskap behövas. Tyvärr har vi nu en försvarsminister som inte ens vill utreda frågan.
I dag har vi dock inte ens kapacitet att försvara oss en vecka. Därför behövs ökade resurser till försvaret, men även en tydligt definierad uppgift. Vi behöver bestämma exakt vad vi förväntar oss att försvaret klarar av, det behöver vara realistiskt, och Försvarsmakten behöver resurser nog att utföra de uppgifter vi tilldelar den.
I väntan på Nato-medlemskap är det den bästa säkerhetspolitiken vi kan åstadkomma.
Försvarsmakten är ingen budgetregulator, vi kan inte deklarera historiens slut, utan måste se dagens utmaningar och ta säkerhetspolitiken på största allvar. Att upprätthålla förmågan att försvara det egna territoriet, och därmed demokratin och upprätthållandet av mänskliga rättigheter i landet, är statens mest centrala uppgift, och det kan inte lösas enbart genom några miljöprojekt eller ens genusanalyser, utan kräver en realistisk övervägning av vilka militära hot vi står inför, och vår kapacitet att bemöta dem.
Vårt förslag är enkelt, ett försvar med tydligt definierade uppgifter, som får resurser nog att genomföra dem, där det centrala är förmågan att avvärja ett angrepp, på sikt uppbackat av Nato-medlemskap för att uppnå verklig säkerhet. På kort sikt behövs försvarskapacitet nog att skapa verkliga tröskeleffekter som skulle kännas för en angripare, vilket innebär att ökade resurser är en förutsättning, på längre sikt behövs Natomedlemskap för att vi verkligen ska vara säkra, och inte bara säkrare än i dag.
Oscar Matti, Liberala Studenter Uppsala
Carl Kling, LUF Örebro