Den enskildas bästa

I stället för att vidta restriktiva åtgärder kunde regeringen pröva nya vägar tillsammans med civilsamhället, skriver teologer och präster.

Maria Blixt

Maria Blixt

Foto: Fotograf saknas!

DEBATT2015-12-24 00:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

DEBATT

Barn drunknar. Miljoner människor söker skydd från krig och terror.

När många europeiska länders svar är att vidta allt kraftfullare åtgärder för att mota bort de flyende med taggtråd, murar och kontroller är ”Europas själ” på väg att undermineras.

Det menade ledningsgruppen för Europeiska kyrkokonferensen – ett brett ekumeniskt organ med 120 medlemskyrkor, däribland Svenska kyrkan – i ett uttalande den 30 november i år.

I Sverige har utvecklingen gått fort – från en inställning från regeringens sida att det inte går att sätta gränser för hur många som kan söka asyl, till en serie drastiska, hastigt framtagna åtgärder i syfte att skapa ”andrum” i flyktingmot­tagandet. Gränskontroller utformade så, att de försvårar för många att alls få sin asylrätt prövad i Sverige. Ett av regeringen föreslaget program av åtgärder riktade mot dem som ändå fortsättningsvis beviljas asyl innebär inskränkt rätt till familjeåterförening och tillfälliga uppehållstillstånd, som tvingar barn och vuxna till att leva i betydande ovisshet om framtiden.

Regeringen motiverar sig med att Sverige nått gränsen för sin kapacitet och att man vill markera för andra länder att man inte kan fortsätta att ta oproportionerligt stort ansvar.

Men enligt FN och andra humanitära organ finns det inget som tyder på att flyktingströmmarna kommer att minska, utan tvärtom fortsätter de att öka.

Medan regeringen kan ta ett ”andrum”, saknas den möjligheten för dem som tvingas fly. Inget tyder heller på att Europas regeringar kommer att ompröva sina i många fall restriktiva och inhumana – inte minst av kyrkorna skarpt kritiserade – hållningar till följd av Sveriges nya linje. De enda som drabbas är flyktingarna själva som nu blir offer för en tävlan mellan regeringar om vilka som är beredda att gå allra längst i åtgärder för att försvåra för människor som söker skydd.

Det uppstår otvivelaktigt organisatoriska problem när många söker skydd. Samtidigt har Sverige aldrig varit så rikt som nu. Under det senaste året ökade BNP med 3,9 procentenheter eller 150 miljarder, enligt SCB. Migrationsverkets kostnader för flyktingmottagande på nuvarande höga nivå beräknas på ett år vara 60 miljarder.

Med en rimlig ekonomisk fördelning borde det i ett rikt land med växande ekonomi finnas resurser både till att värna välfärd för svenska medborgare och ett generöst mottagande av människor som flytt.

I stället för att fokusera på rest­riktiva åtgärder kunde regeringen intensifiera arbetet med att pröva nya vägar tillsammans med civilsamhället, där trossamfunden, inte minst Svenska kyrkan, är en viktig del. Hinder för samarbete finns ofta i regelverk, anpassade till en situation som rådde tidigare. En rad konstruktiva åtgärder har redan gjorts från Migrationsverkets sida: regionala samordnare för kontakter med det civila samhället som man nu är i gång med att anställa, löpande direktupphandlingar av boendeplatser med sänkta krav på antalet platser från 30 till 15 per anläggning, vilket ger större möjlighet för mindre föreningar och församlingar att fortsätta att bidra – och ta ökat ansvar – för flyktingmottagande.

Men det är inte tillräckligt om Sverige ska vara ett land med en humanistisk grundsyn.

Med hastigt framtagna förslag och åtgärder vill regeringen – mitt i den största flyktingkrisen i Europa i modern tid – nu skapa ett ”andrum” i flyktingmottagandet. Till dem som känner djup oro över utvecklingen hör människorättsorganisationen Amnesty, som nu driver en kampanj för att stoppa de föreslagna förändringarna av asylreglerna. En central fråga, djupt förankrad i det kristna evangeliet, är att värna flyktingars rätt. Den frågan har Svenska kyrkan, tillsammans med andra trossamfund, drivit med framgång. Detta arbete måste nu intensifieras.

En bred och konstruktiv diskussion med alla samhällsaktörer behöver skyndsamt komma till stånd om alternativa lösningar på flyktingkrisen med fokus på omsorg om den enskilda flyktingens bästa.

Tomas Fransson, teologie doktor och präst i Svenska kyrkanElisabeth Christiansson, teologie doktorMaria Blixt, diakon i Svenska kyrkanSara Hillert, präst i Svenska kyrkan

Flyktingar

Läs mer om