Det är svårt att veta vem Niclas Malmberg (MP) försöker övertyga med sina pläderingar om vad hans parti åstadkommit i regeringsställning. Men i fråga om miljöpolitik har Miljöpartiet alltid varit bättre på ord än på resultat. Årets budgetproposition innebär inget avsteg från denna linje.
Det är sant som Malmberg säger, att Miljö- och Energidepartementets budgetanslag ökat i omfång sedan valet. Häromveckan gjorde regeringen rent av ett utspel om den största klimatbudgeten någonsin.
Men bakom de stora orden ligger, som vanligt, mer luft än vad man försöker påskina:
1. 75 procent av ”rekordsatsningen” på 12,9 miljarder sker efter valet 2018. Regeringen lovar alltså åtgärder som de inte ens vet om de har makten att genomföra. Några satsningar ligger rent av så långt bort som 2040.
2. Regeringen räknar samma siffror flera gånger för att blåsa upp den totala summan. Bland annat räknar man in biståndsmedel som miljösatsning. Även kommunikationer, energiforskning och moms – som också räknas in på andra områden i samma budgetproposition – inkluderas.
3. De 5,9 miljarder som läggs på järnvägsunderhåll, och som står för nästan hälften av satsningen, utgörs av den allt annat än konkreta posten ”Preliminär bedömning kring behovet av resurser till järnvägsunderhåll”.
4. Av de 1,8 miljarder som ligger inom mandatperioden anslås 700 miljoner kronor på en fortsättning av Alliansens supermiljöbilspremie. Den är i själva verket en följd av regeringens slarv. Om man infört ett självfinansierande och mer effektivt bonus/malus-system, som man nu lovat i två år, hade man sluppit lägga pengar på en förlängd supermiljöbilspremie.
En rödgrön regering skulle satsa stort på förnybara energikällor, inte minst solenergi, lovade man. Det var därför många som blev besvikna när regeringen införde en skatt på solenergi. Efter massiv kritik backade man visserligen för några veckor sedan, men i budgeten finns skatten kvar och börjar gälla från 1 januari.
Ambitionerna för internationella miljö- och klimatåtgärder lyser nästan helt med sin frånvaro i budgeten. I Germanwatchs internationellt genomförda rankning av olika länders klimatpolitik har Sverige tappat placeringar sedan 2014. I 2016 års index sägs rent ut av experterna att Sveriges regering slarvar bort det försprång landet haft gentemot andra nationer.
Oavsett om miljöbudgeten är så stor som regeringen uppger eller inte, kvarstår intrycket att man tacklar klimat- och miljöproblemen på fel sätt. Och om nu MP gjort sådan skillnad som Malmberg hävdar, varför har då minskningarna av Sveriges klimatutsläpp stannat av de senaste två åren? Under första kvartalet 2016 har utsläppen till och med ökat, enligt Statistiska centralbyrån.
Budgeten saknar återigen förslag på styrmedel som minskar transportsektorns utsläpp. Inget besked ges om hur det blir med skatteregler för förnybara drivmedel, kvotplikt för låginblandning och en differentierad fordonsskatt. Den skatt man planerar för tunga transporter, som partiet tillsammans med Socialdemokraterna döpt om till vägslitageavgift, läggs på avstånd istället för att beräknas på utsläppsnivåer.
De anslagsnivåer Malmberg lyfter fram kan inte dölja fakta: under Alliansens tid vid makten minskade klimatutsläppen kraftigt. Sverige hyllades av både OECD och Barack Obama som ett föregångsland vad gäller klimat, havsmiljö, kemikaliepolitik och biodiversitet. Detta skedde efter konkret arbete inom flera sektorer där tillväxt och miljötänk fick gå hand i hand och dra nytta av varandra. Det handlar om att använda marknaden på ett smart sätt, att genomföra en grön skatteväxling istället för en röd skattechock.
En miljöpolitik utan synbara resultat, och som bygger på löften 20 år framåt i tiden, imponerar inte. Vi ser fram emot en valrörelse där två tydliga alternativ för miljön ställs mot varandra – ett vidlyftigt och ett resultatinriktat.
Solveig Zander
Riksdagsledamot (C), Uppsala län
Mattias Johansson
Ledamot av Miljö- och hälsoskyddsnämnden (C), Uppsala kommun
LÄS MER: En stark miljöbudget