Då Karl Marx och Friedrich Engels en gång sa att ett spöke gick runt Europa syftade de på kommunismen.
I dessa dagar vandrar ett annat spöke över den europeiska kontinenten, Skandinavien, de brittiska öarna och stora delar av västvärlden.
Högerpopulismen vinner anhängare i alla sociala skikt men har sitt starkaste stöd hos grupper som på olika sätt drabbats eller känner sig hotade av den globala ekonomisk-politiska ordningens kris.
Ett diffust och mångfacetterat hot som detta – sjunkande tillväxt, massarbetslöshet i många länder, internationell oro, terrorism, omfattande migration och politisk instabilitet – är den perfekta grogrunden för höger- och vänsterextremism, liksom för populism.
Kommunismen är alltför komprometterad av fiaskot för de marxistiskt styrda staterna för att kunna framstå som ett alternativ.
Minnet av nazismens draksådd tycks emellertid inte hindra att högerextremistiska strömningar skördar framgångar i den otrygga värld som uppstått i globaliseringens spår.
En förklaring till den extrema högerns framgångar är att den ömsat skinn.
I ny dräkt lyckas extremhögern framstå som tillskyndare av lag och rättvisa när den i själva verket är rättsstatens dödgrävare.
Begrepp som nation, territorium, folk och kultur är i högerpopulistisk tappning kittet i en världsbild som tilltalar stora skaror av sympatisörer. De ser inte bockfoten sticka fram.
Högerpopulismens mest framträdande drag är att den är falsk och hycklande. I stället för att öppet framträda som motståndare till demokrati och mänskliga rättigheter verkar extremhögern genom spridande av tvivelaktiga värderingar.
Målet för den högerpopulistiska rörelsen är att, där det är möjligt, etablera halvtotalitära regimer (Ungern, Polen).
Genom repression, exkluderande lagstiftning och kontroll av media och rättsväsende införs ett auktoritärt styre understött av retorik påminnande om 1920-talets fascistiska agitation.
Högerpopulistisk nationalism och protektionism destabiliserar världen. Risken att en populistisk international ledd av Trump och Putin ska uppstå är en fasaväckande möjlighet.
Men ändå ett mindre allvarligt hot än det inte alls osannolika scenariot att nationalistiska och protektionistiska regimer allvarligt sargar EU och Nato och ger sig på varandra.
Uppstår det politiska kriser till följd av ett högerpopulistiskt styre är det risk att halvtotalitära lösningar ersätts av öppet totalitära.
En spiral av händelser som spelar de högerpopulistiska krafterna i händerna kan i värsta fall utlösa ett stort krig i Europa.
Åkesson är inte en Le Pen, Kaczynski eller Orban, men inte en mindre farlig politiker för det. I Skandinavien är högerpopulisterna relativt beskedliga därför att den politiska miljön tvingar dem till moderation.
De mer hårdföra kontinentala partierna är osminkat rasistiska och fientliga till liberala värderingar.
Lyssnar man på dem kan det inte råda något tvivel om högerpopulismens nära släktskap med 1900-talets mest blodbesudlade ideologi: fascismen.
Christian Hårleman (L)