Debatt: Det är inte enbart första maj vi ska bekämpa nazismen

Mauthausen, Auschwitz, Buchenwald, Stutthof, namn på några av Nazitysklands koncentrationsläger och namn som många känner igen. För mig är det inte bara namn på nazismens fruktansvärda läger, för mig är det läger där mina släktingar mördades. Släktingar som jag aldrig fick träffa och vars barn och barnbarn aldrig blev födda.

Jag har tänkt extra mycket på dem efter att nazisterna NMR meddelade att de tänkte tåga genom Uppsala på första maj. Nazister som vill ha ett nationalsocialistiskt Sverige och som hävdar att dödslägren aldrig existerat, som både förnekar och försvarar morden på mina släktingar. 

Av rädsla för antisemitismen, pogromer, diskriminering, hat, förföljelse och att mord ska ske än en gång är det många med judiskt ursprung som valt att dölja det för sina barn och barnbarn, inte minst i länder som Polen och Ungern. 

Att min katolska farmor, som ofta gjorde korstecknet, hade judisk bakgrund var något jag inte kände till. Så länge hennes bror levde fick jag aldrig veta att han tillhörde Budapests motståndsrörelse. Hennes yngsta bror dog i kriget, fick jag höra. Aldrig att han dog i ungersk arbetstjänst när han tvingades röja minor. Däremot var det ofarligt att berätta att min farfar dog i koncentrationsläger eftersom han inte var jude.

När min farmor efter 80 års ålder blev dement såg min pappa till att hon fick bo på ett judiskt ålderdomshem i Budapest. Det var först då som jag fick kännedom om hennes judiska bakgrund. 

I stort sett hela min farmors mors familj utplånades i koncentrations- och arbetsläger. Inget av detta har min farmor eller min pappa berättat för mig. Det är mina egna undersökningar på digitala sidor över förintelsens offer och överlevande som gett mig en bild av många av mina släktingars öden. 

Jag vet inte om det var rädslan för antisemitismen som skapade denna tystnad eller om det handlade om att glömma det som varit. Men faktum är att i min familj talades det aldrig om våra judiska släktingar och vår judiska historia. 

Många av dem som överlevde var länge tysta om sina upplevelser, alldeles för smärtsamma att tala om. Men med tiden har flera valt att berätta, på skolor och i det offentliga. De är alla gamla nu och deras röster tystnar en efter en. Då är det upp till alla oss andra att fortsätta deras berättande. Därför bryter jag nu tystnaden. 

Nazisternas världsbild ska inte få fäste och det är allas vår plikt att hjälpas åt att stoppa den. Det är också allas vår plikt att protestera mot antisemitism och rasism när det dyker upp och oavsett i vilken skepnad.

Första maj i år riskerade att bli en kamp om rätten till våra gator och torg men coronakrisen satte käppar i hjulet för detta. Många organisationer var beredda att demonstrera mot nazisterna. Inom Vänsterpartiet var vi beslutna att se till att vårt demonstrationståg skulle fortsätta att vara Uppsalas största och att inte låta oss störas av andra.  Med inställda första majtåg flyttar vi ut vårt på nätet och koncentrerar oss på den dagsaktuella politiken och våra politiska frågor under parollen Trygga jobb – råd att bo.

Nästa år riskerar vi att återigen ha nazister på Uppsalas gator den första maj. Det är dock inte bara den dagen vi ska protestera och bekämpa dem. Det är alla dagar.