Den svenska skolan är inte likvärdig. Till följd av kommunalisering, marknadsstyrning och avregleringar misslyckas skolan med sitt utjämnande uppdrag.
Kunskap är makt och i dag snedfördelas den redan innan våra barn och unga hunnit bli myndiga.
Pisa-tester visar att kunskapsklyftor ökar och vi kan var och varannan dag se rubriker i tidningar om oroliga studiemiljöer i skolan och en ökad otrygghet runt om i landet. Skolan behöver tydlig styrning för att den ska vara likvärdig över hela vårt avlånga land. De grundläggande förutsättningarna kan och bör regleras. Valet av skola ska inte diktera vilka möjligheter en elev har att i framtiden få jobb eller att läsa på högskola.
De senaste åren har försöken att höja svenska elevers resultat inneburit en styrning av lärarnas arbete.
Det har skapat en större administrativ börda och en allt mer begränsad yrkesautonomi. Lärarprofessionen vilar på långa, vetenskapliga utbildningar och år av beprövad erfarenhet. Beslutsfattare behöver respektera lärares kompetens och skapa styrdokument som ger lärarna möjlighet att bedriva undervisning utifrån sin egen professionella roll. Låt lärarprofessionen ta ansvar för undervisningen men ge varje skola lika möjligheter vad gäller tillgång till en välutrustad skolmiljö.
Skolan behöver detaljstyras för att fungera, men det behöver göras på rätt sätt.
Alla elever har samma mål och krav att förhålla sig till, men miljöerna där våra elever spenderar en stor del av sin tid ser helt olika ut. På allt för många platser i landet brister skolmiljön så pass att det påverkar elevernas resultat. Det kan handla om att skolor delar ut matcheckar som får lösas in på restauranger utanför skolområdet. Andra skolor har draperier i stället för väggar för att åtskilja klasser i lågstadiet, och i högstadiet är det inte ovanligt att elevhälsan enbart finns tillgänglig några timmar per vecka.
I juli 2011 infördes en lag för att kräva att alla elever i svensk skola ska ha tillgång till ett skolbibliotek. Det är hög tid att liknande krav ställs på resten av skolmiljön.
På följande områden finns dokumenterade brister som behöver åtgärdas med detaljstyrning.
Skolmiljöer ska vara likvärdiga oavsett skola. Varje skola bör ha skyldighet att tillgodose tillfredställande salar för de ämnen som de är skyldiga att undervisa, bland annat labb, bild, slöjd, teknik och hem- och konsumentkunskap.
Elevers psykiska hälsa ska prioriteras högre i skolan. Skolinspektionens granskningar lyfter fram elevhälsa som en brist på många håll runt om i landet. Elevhälsans syfte är att ta vid där lärares uppdrag och kompetens tar slut och ska bestå av personal med kompetens inom medicin, psykologi och psykosocialt arbete för att främja en god utveckling för alla elever.
Elevhälsan behöver krav i form av en hög lägstanivå där skolor ska ha adekvat tillgång till bland annat skolläkare, skolpsykologer, skolsköterskor, kuratorer och specialpedagoger.
Alla skolor ska ha tydliga riktlinjer för skolmaten och miljön i vilken maten serveras. Skolmaten måste enligt lag vara näringsriktig men maten kommer inte eleverna till nytta innan den är uppäten. Stressiga skolluncher påverkar elevers hälsa och lärande.
Trots detta visar en rapport från Livsmedelverket (2016) att endast 74 procent av alla kommuner tagit ett beslut om riktlinjer för skolluncher.
Kvaliteten på tre basala områden, själva grunden för att lärare sedan ska kunna utföra sitt arbete, varierar i dagsläget oerhört mycket beroende på vilken skola i Sverige man besöker. Det handlar inte bara om skillnader mellan län eller kommuner, skillnaderna kan vara enorma mellan två skolor i samma stad.
Eftertankens kranka blekhet har gång på gång visat att kommunaliseringen och de många avregleringar som följde fick stora negativa konsekvenser för skolan i Sverige. Staten behöver därför ta sitt ansvar och styra finansieringen av skolor på ett tydligt och kompensatoriskt sätt för att få bukt med de stora klyftorna.
Men det är skolmiljö och personaltillgång som behöver detaljstyras, inte lärarna.