Stockholmsbörsen, televisionen, radion, telefonin och spelmonopolet har alla luckrats upp av digitalisering. Ny teknik har en sällsam förmåga att kullkasta inte bara branscher utan även existerande institutionella ramverk. I framtiden ser universitetssektorn ut att spjälkas upp med frilansande lärare och helt internetbaserade undervisningsplattformar.
Allt fler universitet för in så kallade MOOC:s (Massive Online Open Courses) i sitt kursutbud. Den nya onlineutbildningen har varit omdebatterad men den större utbildningstrend den ingår i går på många sätt obemärkt förbi. Med ny teknik följer många möjligheter till digitalisering – en utveckling som ställer universiteten inför ett tilltagande omvandlingstryck. Den omvandling som kan väntas följa kan antas leda till strukturella förändringar för hela den högre utbildningen.
I Ratio-rapporten ”Mer än bara MOOC:s” visar jag och mina medförfattare att digitaliseringen kan få omfattande konsekvenser för universitetssektorn. Det gäller både beträffande dess organisering och erbjudandet gentemot studenterna. Rapporten baseras på en fältstudie av framstående onlineuniversitet i USA och genomfördes under våren 2014.
Studien visar att det är fel att avfärda onlineutbildning som billigare och sämre än traditionell utbildning. Digitaliseringen har snarare medfört drastiskt lägre kostnader, vilket ytterst innebär att universitetens resurser kan användas på nya sätt. Som exempel kan nämnas Minerva Project, ett universitet som tänker ta upp konkurrensen med de främsta universiteten såsom Stanford och MIT. Material finns tillgängligt online men undervisningen sker på flera olika campus i världen. Studenterna får därmed en verkligt global utbildning. Andra onlineuniversitet har använt tekniken för att höja utbildningens relevans för arbetslivet. Rekrytering sker i vissa fall via arbetsgivare, som dessutom kan följa studenternas utveckling på nätet.
De nya aktörerna har tagit sig in på marknaden med en affärsmodell som baseras på så kallad "unbundling", vilket innebär att värdekedjan bryts upp och specialiseras. Digitaliseringen leder ofta till att branscher spjälkas upp – det som tidigare gjordes av företagen själva tillhandahålls istället av specialiserade aktörer på marknaden. Ytterst leder detta till lägre inträdesbarriärer och det blir enklare för nya aktörer att ta sig in.
Inom den högre utbildningen kan tendenser till detta skönjas i USA. De nya spelarna förlitar sig i högre grad på frilansande lärare, struntar i att göra stora investeringar i bibliotek och fotbollsarenor och köper in teknikplattformar på marknaden. De frigjorda resurserna kan istället läggas antingen på individualiserad utbildning eller resultera i lägre studieavgifter.
Jan Stenbeck sade att teknik slår politik. Det återstår att se vilka omvälvningar som står för dörren beträffande den högre utbildningen. Historien visar att digitaliseringen kan vara både ett hot och en möjlighet, att den förändrar regleringar, samt att dess konsekvenser på sikt går bortom vad vi kan föreställa oss i dag. Varför skulle den högre utbildningen utgöra ett undantag?
Christian Sandström
Docent vid Chalmers och Ratio