Finns det något liberalare än personlig assistans? Troligen inte. Nu naggas denna frihetsreform i kanterna med utredningen av LSS-reformen och regeringens nya regleringsbrev till Försäkringskassan som ska ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar”.
Detta signalerar att det pågår fusk i stor omfattning, men det kan lika gärna signalera att människor med dessa behov inte själva kan bedöma vad de faktiskt behöver. Det finns ju kommunala alternativ som boende med service på små institutioner, gruppbostäder. Räcker inte det, kanske vänstern tycker? Svaret är för Liberalerna självklart nej. Det räcker inte.
Jag kan förstå om den personliga assistansen sticker vänstern i ögonen som antagligen tycker att kollektiva lösningar är bättre, såsom gruppboendet. Regeringen menar att ”Den stora efterfrågan sägs bero på att kommunerna inte satsar tillräckligt på att göra andra åtgärder mer ”träffsäkra”. Men finns det något träffsäkrare än att brukarna själva väljer? Att enbart erbjuda gruppboende skulle innebära att instutionalisera människor och ta bort deras bestämmanderätt.
Jag var själv assistent i 9 år åt en man som sa att assistans var det bästa som hänt honom. När han var barn (på 70-talet) bodde han på institution, alltså inte hemma hos sina föräldrar. Samhället på den tiden tyckte att det var bäst så. Föräldrarna hade antagligen en tvehågsen inställning till denna lösning som fråntog dem möjligheten att umgås med sin son hemma i vardagen, men det var också den enda möjlighet till avlastning för föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning vid den här tiden.
Själv blev han, som han uttryckte det själv institutionsskadad för livet. Han blev inte behandlad som en vanlig individ och människa utan apart och som en del i ett kollektiv utan egen vilja. Ibland gjordes han till åtlöje av ung personal utan tillräcklig utbildning eller respekt för de brukare de arbetade för. Han blev vid otaliga tillfällen tvingad till saker han inte ville av personalen. Det är en sorglig historia.
Nu lever han dock i sitt eget hem och väljer själv vilka som ska ge honom assistans. Han håller själv i intervjuerna och väljer efter sina egna uppsatta kriterier som handlar om vilka som passar hans livsåskådning och vilka det finns god personlig kemi med och som han kan lita på. Och jag vet att han har det 100 gånger bättre i dag.
Just valfriheten - att som brukare själv kunna välja assistent och att man kan få det antal timmar man som brukare efterfrågar är ju grunden i varför den personliga assistansen är viktig, det är också därför det är en sådan hjärtefråga för Liberalerna. Vi vill därför inte underminera och börja ifrågasätta denna fantastiska reform som gjort en så stor skillnad för så många människors liv. Dra inte ner på assistansen!
Rebecca Weissmann
styrelsemedlem Liberala Kvinnor.