I dag den 1 juli kommer den nya kemikalieskatten på vissa miljögifter i elektronik att få effekt på prislappen i butiken.
Skatten är ett viktigt steg i Miljöpartiets arbete för att minska förekomst, spridning och exponering av farliga flamskyddsmedel i människors vardagsmiljö.
Skatten ses som krånglig av branschen, men den är resultatet av en ambition att verkligen straffa ut vissa farliga kemikalier ur produkter. Med högre pris på de telefoner, datorer etcetera som innehåller miljö- och hälsovådliga ämnen, ges ekonomiska incitament för producenterna att utesluta dessa för att vinna prismässiga konkurrensfördelar. Genom att följa principen att förorenaren betalar kan i det här fallet miljögifterna fasas ut helt, eftersom det finns alternativ!
Företrädare för elektronikbranschen menar att det är ett slag i luften att gå före i Sverige, att frågor om miljöskadliga kemikalier i stället måste hanteras på EU-nivå. Det är feltänkt att ställa de två nivåerna mot varandra.
En svensk regering där Miljöpartiet ingår ska självfallet både införa relevanta miljöskatter i Sverige, och driva på för en utveckling inom EU. I själva verket kan det vara enklare att få genomslag inom EU för frågan, om vi först visat att vi sopat rent framför egen dörr.
EU:s gemensamma reglering av kemikalier, Reach, lider av ett stort feltänk, då Reach enbart bedömer kemikalier isolerat, som om de släpptes ut i en i övrigt ren miljö. Toleransen blir då större än med den ”cocktaileffekt” som uppstår när ett stort antal miljögifter som, var och en för sig inte är i tillräcklig koncentration för att skada oss, tillsammans påverkar både människors hälsa och miljö negativt.
För att skydda människor och ekosystem från irreversibla effekter måste vi därför hitta sätt att nationellt gå längre än vad Reach når, och när förbud inte är ett tillgängligt alternativ är ekonomiska styrmedel det kraftfullaste verktyget i lådan.
Även om den svenska marknaden för elektronikvaror är för liten för att de stora producenterna ska bekymra sig allt för mycket över förlorade marknadsandelar här, torde insikten att flera länder sannolikt kommer att följa efter med motsvarande reglering sätta fart på omställningen. Den aktör som snabbt ställer om till flamskyddsmedel som inte träffas av kemikalieskatten ges ett försprång framför konkurrenterna. Den svenska marknaden kan då bli en testmarknad för mer miljövänliga produkter.
Skatten gäller alla företag som producerar eller kommersiellt importerar utpekade produkter. Apparater som av konsumenten köps direkt från ett annat land via e-handel berörs dock inte. Med tanke på att fraktkostnader äter upp en lägre skattenivå för hushållen, i synnerhet som ett skattetak är satt på 320 kronor per vara, torde detta inte i sig leda till några dramatiska effekter.
Men för att få full effekt bör kemikalieskatten framöver utvidgas till att också omfatta direktimport.
Ytterligare ett argument som framförts mot skatten är att i takt med att de utpekade kemikalierna fasas ut kommer intäkterna från skatten att minska. Men att uppnå önskad effekt av en miljöskatt är inte ett problem, utan en framgång. Vårt skattesystem är inte statiskt, utan kommer hela tiden att behöva utvecklas. Avslutningsvis sägs att skatten inte träffar alla farliga kemikalier. Så är det. Men kemikaliefrågornas komplexitet får inte göra oss handlingsförlamade. Bättre att steg för steg införa nya styrmedel, än att vänta på möjligheten att få ett perfekt system på plats.
Niclas Malmberg, riksdagsledamot (MP)