I framtiden behöver vi kunna försörja en växande befolkning och samtidigt minska resursanvändning och miljöförstöring. Det är en mycket stor utmaning och därför behövs en mångfald av initiativ såväl inom konventionell som inom ekologisk produktion för att nå ett långsiktigt hållbart lantbruk som kan klara framtidens behov av livsmedel.
Ekologisk produktion kan inte ensamt bidra till hållbara lösningar, mycket återstår att göra. Men ekologisk produktion är ett viktigt redskap för att utveckla alternativ till kemiska bekämpningsmedel och för att skapa robusta produktionssystem med stor biologisk mångfald som kan förebygga angrepp av skadegörare samt förbättra markens bördighet. Det ekologiska lantbruket är också en viktig drivkraft för utveckling av etiskt bra djurhållning där djuren kan få utlopp för naturliga beteenden.
Jag menar att debatten om det ekologiska lantbruket i medierna delvis hamnat fel och inte varit konstruktiv på grund av ett svart-vitt förhållningssätt, där man diskuterat 0 eller 100 procent ekologisk produktion, och konsekvenser av dessa ytterlighetsalternativ.
När det gäller framtidsfrågorna, kan man inte ha en alltför statisk syn på dagens produktionssystem. Det är inte meningsfullt att göra jämförelser i dag och sedan använda dessa för att göra projektioner framåt. Det sker en ständig utveckling av alla typer av produktionssystem, även det ekologiska som styrs av ett föränderligt regelverk och frivilliga överenskommelser. Det finns en dynamik i allt detta och det är intressantare att diskutera olika produktionsinriktningars potential samt behovet av förändringar.
Å ena sidan var, tills för några decennier sedan, inriktningen på jordbruket att öka matproduktionen utan tillräckligt fokus på konsekvenser för miljö och djurvälfärd. Å andra sidan har man inom mer extensiva produktionssystem, däribland en del ekologiska produktionsformer, i första hand sökt miljöförbättringar utan att ha strategier för att också öka produktionen av livsmedel.
För att nå en hållbar matproduktion behöver strategierna förenas. Metoder för att öka produktionen utan att samtidigt försämra miljön behöver utvecklas. Detta kallas för hållbar intensifiering. Olika metoder och system behöver prövas, och den ekologiska produktionen är ett viktigt redskap i det arbetet.
I den praktiska ekologiska produktionen och i forskningen om ekologisk produktion har en betydande utveckling av nya metoder skett sedan 80-talet, då produktionsformen på allvar kom i gång i Sverige. Exempelvis finns i dag större kunskap om biologiska och andra icke-kemiska metoder för att bekämpa skadegörare och ogräs, och nya system för djurhållning utomhus med bra djurvälfärd har utvecklats.
I en rad internationella analyser görs bedömningen att det är nödvändigt att finna nya vägar att intensifiera produktionen, som samtidigt innebär en kraftig minskning av den ohållbara användningen av sötvatten, näringsämnen och jordbrukskemikalier.
En annan viktig framtidsfråga är att minska den allt snabbare förlusten av biologisk mångfald, där jordbrukets expansion och intensifiering varit en starkt bidragande faktor.
Det konventionella jordbrukets inslagna väg att i stor skala använda kemisk bekämpning har medfört en allt mer omfattande resistens mot jordbrukskemikalierna hos skadeinsekter, svampsjukdomar och ogräs. Det är en allvarlig utveckling, och paralleller kan dras till bakteriers resistens mot antibiotika inom djurhållningen och hos oss människor. Dessutom finns misstankar att även små mängder av bekämpningsmedel som vi får i oss via maten och som vi utsätts för under lång tid, kan påverka nerv- och hormonsystemet.
Att forskningsmedel under drygt 15 år har gått till utveckling av alternativ, bland annat genom programmen för forskning inom ekologisk produktion, har medfört att vi i dag står bättre rustade och har fler alternativ till kemisk bekämpning än vi annars skulle ha haft.
Maria Wivstad, föreståndare för EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid SLU