Äntligen, säger jag när jag nu läser Catharina Rudolphsons viktiga artikel (UNT Debatt 5/11).
Min uppfattning är att LRF i betydande grad har framtiden i egna händer. Genom LRF:s samlade jordbrukskunnande finns möjlighet att visa för oss andra, inklusive våra politiker, att det jordbruk som medlemmarna i huvudsak ägnar sig åt blivit ett alltmer miljövänliga jordbruk byggt på modern jordbruksvetenskap, som självklart kan förbättras.
Det som i dag kallas ekologiskt jordbruk, inom ramen för KRAV, är en viktig nisch och försöksverksamhet. Men det jordbruket behöver också granskas och diskuteras öppet för att bli bättre för att eventuellt ge bidrag till hur huvuddelen av jordbruket bör utvecklas.
LRF måste också ta kommandot i den diskussion som pågår inom ramen för den så kallade trialogen (LRF, SNF och Svenska kyrkan), när det gäller jordbruksfrågorna och som jag vid starten, inför tidigare CAP-förhandlingar, hade stora förhoppningar på. Enskilda organisationer med olika särintressen som SNF och Svenska kyrkan kan säkert bidra med sitt kunnande inom sina områden, miljövård respektive social utveckling.
Det är dock i första hand LRF och dess medlemmar som vet hur vi i Sverige kan åstadkomma en långsiktigt hållbar produktion med modern jordbruksvetenskap som grund.
Ni måste, inom LRF, samla er till en gemensam röst, det vill säga såväl så kallade konventionella odlare som KRAV-odlare, och visa på hur framtidens hållbara jordbruk bör utformas i praktiken och inte bara i teorin. Tyvärr handlar mycket av dagens diskussion om den senare. Jag är övertygad om att många av våra politiker, liksom de allmänt intresserade, då kommer att lyssna.
Inge Gerremo
konsult i globala matfrågor, Vet Med Dr hc