Lars Christersson påstår i en debattartikel i UNT (31/1) att Naturskyddsföreningen har fått kalla fötter rörande ekologisk odling.
Märklig slutsats när ekomarknaden är hetare än någonsin och det ekologiska konceptet sprider sig världen över. Den svenska konsumtionen har ökat med nästan 40 procent 2014.
Konsumenterna vill bidra till att betala bönderna så de slipper använda bekämpningsmedel, ökar den biologiska mångfalden i landskapet och minskar risken för läckage av växtnäring från åkrarna. Vi är medvetna om att inget odlingssystem har löst alla problemen men bästa mellantiden i detta långlopp mot ett hållbart jordbruk har det ekologiska.
Dagens dominerande jordbrukssystem klarar inte att försörja en växande befolkning utan att naturresurserna utarmas. Nya produktionssätt måste utvecklas, åkermark som växer igen tas i anspråk och konsumtionen av kött minska, inte minst av rena klimatskäl. Den sista punkten tycks vi vara eniga om.
Men i motsats till FN:s generalsekreterare som menar att "business as usual is not an option", tycks inte Christersson tro att det behövs nytänkande i jordbruket.
Naturskyddsföreningen väljer att lyssna på den stora grupp av internationella forskare, IAAST, och FN som menar att nya odlingssätt behöver utvecklas och att agroekologi är en nödvändig startpunkt. Agroekologi är både en vetenskap och ett praktiskt odlingssätt som bygger på att nyttja de lokala resurserna effektivare. Det ökar skördarna och livmedelstryggheten hos de fattigaste bönderna. Odlingssättet förutsätter inte systematisk användning av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel, vilket gör att det är något helt annat än världens oekologiska jordbruk, inklusive det svenska. Agroekologi utesluter dock inte enstaka punktinsatser med t ex bekämpningsmedel, något som kan behövas, särskilt i tropiska länder.
Naturskyddsföreningen menar att agroekologi är det vetenskapliga angreppssätt som bör vara utgångspunkten för att lösa våra gemensamma miljöutmaningar inom jordbruket.
Detta koncept vinner terräng runt om i världen för att fortsätta utvecklingen mot ett mer hållbart jordbruk. Ekologisk odling, i betydelsen KRAV eller EU-ekologiskt, är viktiga steg på vägen och genom tydliga regelverk garanteras konsumenten en given produktions- och produktkvalitet. Det glädjande är att utvecklingen inom den ekologiska odlingen kommer hela jordbruket till del. Klokt nog har man inte närmat sig det konventionella som Christersson undrar, utan snarare gått vidare.
Christersson undrar också om Naturskyddsföreningen bytt åsikt om genteknik. Nej, det har föreningen inte gjort. Vi står fast vid vår åsikt om att olika genmodifierade grödor ska bedömas i relation till miljönytta och i vilken grad de leder till hållbar utveckling.
Hittills ser vi inga tillämpningar som vare sig gynnar miljön eller konsumenterna, men det betyder inte att vi stänger dörren för framtida utveckling.
Det är förvånande att Christersson inte tar till sig etablerad kunskap som visar att jordbruket och avloppssektorn spelar störst roll för övergödningen av till exempel Östersjön. Det är bara att beklaga.
Det som kanske är än mer förvånande är Christerssons syn på den biologiska mångfalden. Nyttan av mångfalden handlar förstås om mer än huruvida den är snygg att se på. Det centrala är självfallet mångfaldens roll för de ekosystemtjänster som vi alla är beroende av.
Då handlar det om en mångfald av arter i såväl mark, vatten som på land och givetvis lika väl vild mångfald som den odlade. En varierad mångfald är en förutsättning för att klara påfrestningar på ekosystemen, till exempel till följd av klimatförändringar. En förlorad art går inte att få tillbaka. Därför menar Naturskyddsföreningen att det är klokare att satsa på att bevara och utveckla mångfalden för att öka förutsättningarna att klara livsmedelstryggheten i världen.
Naturskyddsföreningen önskar samverkan för att lösa de problem som kvarstår för att skapa ett jordbruk som kan producera bra mat till alla utan att miljön eller djuren far illa. Under tiden driver konsumenterna tack och lov på genom att köpa produkter från det jordbruk som hittills är bäst för miljön – det ekologiska.
Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen