Resultatet av valet till Europaparlamentet har för många blivit en obehaglig överraskning. I flera länder har extrema partier vunnit mark. Motståndare till öppenhet och globalisering har rönt framgångar. Nu sprider sig en oro för att Europa kan bli splittrat och handlingsförlamat.
Signalerna måste tas på allvar. Samtidigt har huvuddelen av Europas medborgare trots allt valt att lägga sin röst på partier som står för öppenhet och tolerans – och som är vana vid att ta sig an stora utmaningar. Det är hoppingivande.
De utmaningar Europa står inför är betydande. Arbetslösheten är fortsatt hög och tillväxten låg. Krisen får många att tro att lösningen är protektionism och nya murar mellan länderna. I själva verket är det precis tvärtom: Det är med öppenhet, samarbete och frihandel vi kan klara utmaningarna.
En del av globaliseringen är en kamp om de största talangerna. För att kunna vara en vinnare i den kampen måste Sverige vara ett öppet och välkomnande land. Att då göra det svårare för människor att komma hit för att arbeta vore till exempel att välja helt fel väg.
Ett tecken på att den globala kunskapsekonomin genomgår en genomgripande omvandling är hur de samlade investeringarna i forskning har utvecklats. Under det senaste decenniet har de fördubblats – från 753 miljarder dollar till 1 435 miljarder.
Kina har sedan 2001 ökat sina investeringar i forskning och utveckling (FoU) med 20 procent – årligen. Östra och sydöstra Asien har nu en större andel av de globala FoU-investeringarna än både USA och Europa.
Också i fråga om forskningsintensitet har det skett ett historiskt skifte. Kina satsar för första gången en större andel av sin BNP på FoU än vad Europa gör. I Kina har forskningsintensiteten fördubblats från knappt en procent av BNP 2002 till två procent 2012, medan ökningen i Europa har varit svag – från 1,8 procent till knappt 2 procent 2012.
Europa har hamnat på efterkälken. Det hotar i grunden vårt framtida välstånd.
I Sverige har förts en diskussion om uppköp av Astra Zeneca, som tidigare har dragit ner på sin forskning i Sverige. Under ett decennium har de privata investeringarna i forskning och utveckling i Sverige som andel av BNP sjunkit kraftigt. Minskningen motsvarar cirka 35 miljarder kronor om året, jämfört med om forskningsintensiteten bibehållits. Regeringen har ökat de offentliga anslagen till forskning, vilket är utmärkt. Men fler reformer krävs.
Tempot i den globala omvandlingen är högt och konsekvenserna blir genomgripande.
Under den kommande mandatperioden i Europaparlamentet inleds det stora arbetet med att ta fram ett nytt forsknings- och innovationsprogram, efter det nyligen sjösatta Horizon 2020. Det är viktigt för Sverige att den satsningen blir offensiv och får rätt utformning.
Svenskt Näringsliv presenterar därför i dag en ny rapport om ett område som måste bli en huvuduppgift för de nya Europaparlamentarikerna: En forsknings- och innovationspolitik som vässar Europas konkurrenskraft.
I rapporten pekar vi på tre riktlinjer som måste vara vägledande för arbetet med framtidens europeiska forskningspolitik.
1. För det första måste Europa investera mer resurser i forskning och utveckling.
För ett antal år sedan utfäste sig EU:s medlemsstater att satsa motsvarande tre procent av BNP på forskning (inklusive privata investeringar) – det är dags för Europa att leva upp till det.
Det målet är fortfarande mycket avlägset. Europa ligger långt efter världens fortfarande främsta forskningsnation USA (som satsar 2,8 procent). Om EU till exempel halverade jordbruks- och regionalstödet så skulle det frigöra stora resurser som kan bidra till att sluta forskningsgapet gentemot USA.
2. För det andra måste resurserna användas mer effektivt.
Det förutsätter bättre och tätare samverkan mellan akademi och företag.
I Europa generellt sett står näringslivet för en lägre andel av forskningen än i exempelvis USA och Kina. Svenska undersökningar visar att samverkan är till nytta både för den akademiska kvaliteten och för företagens konkurrenskraft och många av våra idag globalt framgångsrika svenska företag har utvecklats i nära samarbete mellan näringsliv och akademi.
Medlemsländerna, och även Sverige, behöver ta initiativ på hemmaplan för att stimulera fördjupat samarbete. Men EU bör också inom ramen för sina program premiera samverkan med näringslivet, exempelvis genom en innovationspremie.
3. För det tredje behöver Europa fler toppuniversitet.
EU måste därför inrikta sin forskningspolitik mot ökad kvalitet och relevans. Rörligheten för studenter och forskare inom Europa bör stimuleras.
Unionen måste också bli öppnare för invandring av talanger, exempelvis toppforskare, utifrån. EU bör inrätta ett särskilt elitprogram för unga forskare – morgondagens stjärnskott.
Europa behöver framtidsinriktade reformer för att stärka förutsättningarna för företagande, jobb och välstånd. Nu mer än någonsin behövs politiskt ledarskap.
Carola Lemne, vd Svenskt Näringsliv