När en människa blir sjuk måste vården fungera. Det löftet behöver gälla alla invånare, var vi än bor och oavsett om vi är patienter, anhöriga eller arbetar i sjukvården. I dag ser vi i stället långa vårdköer, olika regler och läkemedel beroende på region, och en brist på sammanhållning som drabbar de mest sårbara. Detta skadar tilliten.
För oss i Liberalerna är människan alltid utgångspunkten. Vår frihet, våra möjligheter att leva ett liv i egen kraft och ta ansvar för varandra. När vården brister rycks allt detta undan. Därför behöver vi göra sjukvården mer jämlik och mer mänsklig.
Vården måste samordnas bättre över landet. Liberalerna vill införa gemensamma riktlinjer, likvärdig tillgång till läkemedel och screening, bättre skydd vid kris och pandemier och journalsystem som pratar med varandra mellan regioner och kommuner. Nationella riktlinjer ska vara bindande för sjukvården. Staten behöver helt enkelt ansvara för att samordna, styra och ta ansvar i strategiska frågor.
Men att bygga en enda, central myndighet för hela Sveriges vård tror inte vi är lösningen. Tvärtom. Tanken att ett förstatligande automatiskt skulle lösa vårdens problem är inte bara förenklad, den är farlig. Erfarenheter från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen visar hur en gigantisk myndighet kan tappa både tempo och förmåga att se människan. När allt ska beslutas långt bort förlorar både patienter och personal sin röst.
1600-talets länsgränser är samtidigt inte anpassade för modern sjukvård. Närliggande regioner med mycket samarbete och stort utbyte bör överväga sammanslagning, men försiktigt för att inte slå sönder samarbete med kommunernas vård. När regioner vill gå samman är det positivt och då ska staten hjälpa. Men, som sagt. Inte mycket blir nödvändigtvis bättre av just ett förstatligande.
Att ersätta dagens vårdstruktur med ett tungt statligt maskineri är som att tro att ett nytt ritbord automatiskt ger ett bättre hus. Det blir inte mer vård, inte fler kloka hjärnor och omtänksamma händer, inte kortare köer – men det riskerar att bli dyrare, trögare och längre bort från människan. Det är inte fler hierarkier vi behöver. Däremot tydligt ansvar, gemensamma spelregler och en styrning som håller ihop – utan att ta ifrån vården dess närhet till människor. Vi vill stärka den nära vården och införa en lagstadgad rätt till en personlig läkare i primärvården, en fast läkarkontakt som följer patienten över tid. Det ger trygghet, förebygger ohälsa och minskar behovet av akut vård.
Det som fungerar i centrala städer kan vara rent dåligt i glesbygd. Vårdens former kan därför se olika ut: det som i en del av landet är digital vård kan på andra håll vara en mobil mottagning, specialistvård utanför sjukhuset eller en traditionell avdelning. Däremot kräver en sjukdom givetvis samma medicinering och behandling, oavsett var vi bor. Våra kroppar är ju likadana, oavsett om vi flyttar till Skinnskatteberg, Ljusdal eller Malå. Morgondagens vård ska ges utifrån just vår sjukdom och våra behov, oavsett om vi bor i förort, bruksort eller på landsort.
Slutligen är den bästa vården den vi aldrig ens behöver. Under många år har vi drivit på för en nationell sammanhållen strategi för hälsa, där både sjukvård och förebyggande folkhälsoarbete ingår. Den regering vi bildade efter valet har nu sjösatt en sådan strategi för psykisk hälsa.
Liberalerna har segrar kvar att vinna. Vi tänker stärka både kontinuitet och självbestämmande för sjuka människor, vi vill öka stödet till anhöriga, förbättra arbetsvillkoren och införa fler utvecklingsvägar för sjukvårdens anställda, inklusive att fler yrkespersoner ska kunna driva småskalig vård. Vi tänker ge alla regioner ett lagstadgat uppdrag att aktivt bidra till forskning och medicinsk utbildning, att bedriva utveckling och underlätta innovation. Både offentlig- och privatdriven vård ska ha ett ansvar att bidra till detta.
Vi vill att staten stöttar, men inte kväver. Leder, men inte fjärrstyr. Och vi ger oss inte förrrän patientens och de anhörigas perspektiv alltid är viktigare än organisationens gränser. Sjukvården ska vara trygg, nära och jämlik. Det behöver staten bidra till, men utan att bli hela vårdens huvudman.
Lina Nordquist, riksdagsledamot & sjukvårdspolitisk talesperson (L)
Malin Sjöberg Högrell, regionråd Uppsala (L)
Amelie Tarschys Ingre, regionråd Stockholm (L)
Gilbert Tribo, regionråd Skåne (L)
Pär Lundqvist, regionråd VGR (L)