I modern tid har idéer om en likvärdig utbildning för alla starkt präglat svensk politik. Redan i Högskolelagens första kapitel går det att läsa att högskolorna aktivt ska främja och bredda sin rekrytering. Trots detta har de reella insatserna för att bredda studentgrupperna vid högskolan helt uteblivit de senaste åren. Fi-studenter välkomnar därför regeringens beslut att kartlägga och analysera lärosätenas arbete med breddad rekrytering till högskolan. För som inom alla samhällets områden finns det även inom högskolan maktstrukturer som underordnar vissa och överordnar andra. Dessa måste därför aktivt motarbetas.
Universitetskanslersämbetets och SCB:s statistik från december 2014 visar att antagningen till högskolor av gruppen 19-21-åringar vars föräldrar saknar gymnasial utbildning mer än halverats mellan åren 2003-2013, från 11 procent till 5 procent. Denna uppdelning är än tydligare vid högskolornas “prestigeprogram”. Läkar-, psykolog- och juristprogrammen är i princip klubbar för de mest privilegierade i samhället. Förutom att tilldelas eventuella titlar så påverkar utbildningen, eller avsaknaden av den, vårt hela varande. Det är ett faktum att ju högre utbildning du har desto större är chansen att du överlever en cancerdiagnos, att du slipper ledbesvär eller att du undviker arbetsplatsolyckor - listan med fördelar kan göras lång.
Fi-studenter värdesätter den akademiska kunskapen, men vi värdesätter även andra kunskaper och erfarenheter minst lika mycket. Det är svårt att läsa sig till klumpen som uppstår i magen när Försäkringskassan plötsligt slutar betala ut sjukpenningen. Det är svårt att läsa sig till ångesten över att tvingas sterilisera sig för att få göra en könskorrigering. Det är svårt att läsa sig till förvirringen som uppstår av att lära sig ett nytt språk i ett land en precis flytt till.
Så varför anses dessa erfarenheter vara helt oväsentliga för exempelvis en blivande jurist, sjuksköterska eller lärare samtidigt som en snabb förståelse av komplexa geometriska figurer premieras i antagningen? Vi anser att den heterogena grupp som vårt samhälle utgörs av även ska vara representerad i samhällets olika organ. Det som händer när människorna som tar plats vid våra institutioner saknar erfarenheter av underordning, personligen eller genom närstående, är att det talas om utsatta men att utsatta inte får någon talan.
Villkoren för högre utbildning har kommit att dikteras av en homogen grupp som själva gynnas av detta utformande. Höga gymnasiebetyg, läsvana och språkfärdigheter premieras. Högskoleprovet är en tydlig manifestation av detta. Ska du söka in på socionomprogrammet, en utbildning som bland annat syftar till att lära dig hjälpa missbrukare eller fånga upp ungdomar på glid, så ska du kunna läsa snabbt och lösa matematiska ekvationer. Det är som att Olympiska kommittén skulle bestämma att alla friidrottare oavsett gren ska kvala in i OS genom höjdhopp.
Tanken om en högskola för alla är mer än fina ord. Fi-studenter tror att en högskola för alla främjar ett samhälle för alla. Samhället är inte en homogen grupp med en och samma sociala, ekonomiska och fysiska verklighet, därför bör inte heller högskolan som institution vara det. Högskolorna har givits verktygen att genom alternativa urval bryta detta mönster. De alternativa urvalen har formulerats som en tredje väg in i högskolan - där betyg och högskoleprov utgör de andra två. Tanken var att fler urvalsgrunder skulle bidra till mer heterogena studentgrupper. Men varje gång en högskola eller ett universitet använt sig av möjligheten till alternativt urval för att jämna ut den mycket ojämna etnicitets-, köns-, eller klassfördelningen har de blivit fällda i domstol för diskriminering. De verktyg som erbjuds blir med detta verkningslösa. Vi befinner oss i en situation där de med makt i vårt samhälle också är de som producerar kunskap och vetenskap. Och då makten och kunskapen är förenade på detta sätt kommer den kunskap som produceras tjäna maktens intressen. Detta måste vi bryta.
Fi-studenter kräver en heterogen och inkluderande högskola och i förlängningen ett heterogent och inkluderande samhälle. Ska detta ske måste vi se över prioriteringarna vid antagningen till högskolan. Regeringens senaste beslut i frågan hoppas vi blir det som gör att högskolorna går från ord till handling. Breddad rekrytering och alternativa urval ska ses som konkreta verktyg för att lösa upp den homogena högskolan. Nu är det dags att aktivt börja använda sig av dessa verktyg. Nu är det dags att göra verklighet av de vackra orden “en högskola för alla”.
Josef Saffady Åhslund
Feministiskt studentinitiativ
Daniela Duchens Harnisch
Feministiskt studentinitiativ