Bildandet av Region Svealand är den enskilt viktigaste frågan på åtskilliga årtionden som berör invånarna i Uppsala län och Västmanlands län. Inte minst sjukvårdens verksamheter kommer att påverkas i mycket stor omfattning. Sex landsting med 64 kommuner kommer naturligtvis att göra att varje landsting får mindre att säga till om jämfört med i dag. Det blir en omfattande centralisering. Makt flyttas från landstingen till storregionen.
Landstingsledningen i Uppsala har ställt sig bakom bildandet av storregion Svealand. De och andra som är för förslaget säger att det allra mesta blir bättre med en storregion. Ja, det är ingen hejd på vad storregionen ska lösa. Tyvärr saknar förespråkarna bevis för sina påståenden.
Det sägs att de ekonomiska musklerna blir större jämfört med idag men sex små pengapåsar innebär inte mer pengar om de läggs i en större säck.
Beslutskraften påstås bli bättre. Storregionalisering ska fungera som politikens Viagra. Men vem tror att politisk beslutsimpotens botas med regionalisering? Vilka beslut är det som i dag inte tas men som ska tas när regionaliseringen är ett faktum? Vilka är politikerna som idag inte törs ta nödvändiga beslut utan måste gömma sig i en storregionbildning? Det är väl snarare så att det handlar om vad det är för politik som drivs och vilken uppgiften är.
Vi får väl anta att hälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) ord om att det finns för många akutsjukhus i landet är vägledande. Denise Norström, landstingsstyrelsens ordförande i Västmanland, som är en eventuell kandidat att leda den nya regionen, har även hon instämt i att det finns för många akutsjukhus. Konsekvenserna blir att små akutsjukhus som Enköping i Uppsala län och Köping i Västmanland riskerar att läggas ner.
Jag är djupt orolig för utvecklingen för våra två universitetssjukhus, Örebro Universitetssjukhus och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Konsekvensen av regionbildningen innebär att patientunderlaget blir mindre. Örebro Universitetssjukhus förlorar t.ex. 20 procent av patientunderlaget för region- och specialistvård. Redan nu diskuteras vad neddragning kommer att ha för konsekvenser och hur Örebro ska kompenseras. Vilka blir då konsekvenserna för Uppsalas stora universitetssjukhus?
Till det kan vi lägga påståendet att en storregional lösning sägs leda till att förutsättningarna att klara det ”administrativa planeringsuppdraget” ökar. Byråkratin påstås bli effektivare. Det talas om många fördelar med storregionalisering men de leds inte i bevis.
Bildandet av en storregion innebär inget mervärde varken för Uppsala eller Västmanland. Tvärtom, det kommer att bildas en monsterregion som sträcker sig från Östersjökusten till norska gränsen, från nedre Norrland till gränsen av Östergötland. Det leder till centralisering, minskat lokalt och kommunalt inflytande och till en perspektivförskjutning bort från Stockholm.
Hela processen kännetecknas av ett väljarförakt som i det närmaste är total. Allt ska vara klart till 2019. I en så viktig fråga är det oacceptabelt att inte väljarna och invånarna i våra län får säga sitt.
Det är enligt min mening bättre att vi fortsätter och utvecklar landstingen med regionalpolitiskt ansvar i ett omfattande och nära samarbete. Landstinget Uppsala län bör därför säga nej till monsterregion Svealand.
Tomas Högström
Gruppledare (M) Landstinget Västmanland