När kommunen köper bostäder och hyr ut dem i andra hand är det en kortsiktig lösning som lätt blir långsiktig. Det skriver Mohamad Hassan.
Precis som Lars Tegelberg anser Liberalerna att det är en dålig idé att Uppsala kommun köper bostadsrätter som ett sätt att lösa bostadsbristen för flyktingar (UNT 9/11). Det för med sig en rad bekymmer, av vilka Lars Tegelberg beskriver några.
Naturligtvis finns också ett plus – bostadslösa personer får någonstans att bo. Uppsala kommun ska självfallet ta sitt ansvar för de flyktingar som kommit hit, och vi måste skaffa fram funktionella bostäder. Att som kommun köpa bostadsrätter är dock fel väg. Samma sak gäller naturligtvis också för andra invånare som har svårt att på egen hand skaffa en bostad: Kommunalt ägda bostadsrätter som hyrs ut i andra hand är inte svaret.
Utöver att det är knepigt att kommunen konkurrerar med övriga invånare, och bidrar till att pressa upp priserna på bostadsrätter, låser också denna andrahandsuthyrning fast människor i ett beroende av kommunen, och blir på så sätt ofta till en riktig björntjänst. Kortsiktigt låter det humant och bra; kommunen köper en bostadsrätt och hyr ut den till behövande i andra hand. Problemen dyker upp först senare.
Hyresgästerna missar med denna lösning ofta att kvalificera sig till den reguljära bostadsmarknaden, och kan därmed inte ta sig vidare till egna lägenheter med förstahandskontrakt när livssituationen har förändrats. De fastnar istället många gånger i systemet, och i beroendet av kommunen.
Detta fast hyresgästen har jobb och försörjer sig själv, och det inte finns någon anledning att kommunen ska stå för bostaden. Men så ser situationen i dag ut för många som tidigare fått ett andrahandskontrakt på kommunalt ägda bostadsrätter, vilket bekräftas av den statliga utredningen Ordning och reda i välfärden.
Med tiden får också andrahandshyresgästerna besittningsskydd, vilket är ytterligare ett skäl till att det inte blir kortsiktiga lösningar. Det medför också att kommunen inte har möjlighet att kräva att hyresgästerna ordnar en egen bostad, och incitamentet för hyresgästerna minskar drastiskt.
De kan alltså utan problem bo kvar precis så länge de önskar, trots att bostaden skulle behövas bättre till någon annan, som befinner sig i en mer akut situation. Och det är just dessa situationer som kommunen ska hjälpa till att lösa som vi i Liberalerna ser det.
Bostadsrätter är alltså ett dyrt och många gånger dåligt alternativ. Liberalerna anser därför att kommunen ska satsa på bostadssociala lösningar via hyresrätter till människor som inte har möjlighet att själva få fram en bostad.
För att komma till rätta med situationen med dagens kommunala innehav av bostadsrätter och fastlåsta hyresgäster vill vi:
1) Sälja samtliga kommunalt ägda bostadsrätter till vårt kommunala bolag Uppsalahem.
2) Ge Uppsalahem i uppgift att matcha hyresgäster som bor i dessa bostadsrätter med en vanlig hyresrätt i Uppsalahem, för att frigöra bostäder, öka genomströmningen och på sikt minska beståndet.
3) Påskynda processerna med detaljplan och bygglov, särskilt för sådana projekt som avser byggnation av hyresrätter.
Liberalerna vill samtidigt vara konstruktiva, och hitta lösningar för den rådande situationen där flyktingar med permanenta upphållstillstånd sitter fast i flyktingförläggningar i väntan på kommunplacering. Därför föreslår vi att kommunen intensifierar arbetet med blockförhyrning, med spridning över hela kommunen för att motverka segregation, samt att kommunen undersöker och – om möjligt – förbereder en upphandling av nybyggda tillfälliga modulhyresrätter utspridda över Uppsala.
Dagens situation är utmanande, och vi förstår att köp av bostadsrätter kan ses som en enkel lösning i nuläget. Men det är inte svaret för framtiden.
Mohamad Hassan
Kommunalråd (L)