Först och främst: Jag delar självklart uppfattningen att blockaden måste upphöra och brytas. Jag delar också uppfattningen att ockupationen på stora delar av Västbanken måste upphöra. I dessa frågor skiljer sig inte min syn märkvärt från Jeanette Escanillas.
Jeanette Escanillas undertecknande som ”Palestinavän” väcker dock en del frågor.Är jag Palestinavän om jag vill se ett fritt Gaza, ett fritt Västbanken som kan garantera israelers och palestiniers frihet, säkerhet och värdighet? Om detta är benämning av Palestinavän så skriver jag under varje dag.
Om Palestinavän definieras som, vilket tillsynes framgår av Jeanette Escanillas artikel, total förnekelse av både varför blockaden från början upprättades, samt total förnekelse av Egyptens hermetisk tillslutna blockad medan man jipposeglar till Gaza via Israel som dagligen öppnare sin gräns mot Gaza, är jag varken Palestinavän, problemlösare eller konsekvent i mitt resonemang.
Vad Jeanette Escanillas inte nämner med ett ord i sin artikel är att Egyptens gräns mot Gaza varit stängd under hela 241 dagar under 2014 och under 2015 var den endast öppen under 15 dagar medan Israel varje dag lastade 550 lastbilar som bar alltifrån mat till bilar.
Jeanette Escanilla lyckas inte besvara frågan vad som ska vara i stället för blockaden, väl medveten om att Gaza är en enklav som styrs av en terroristorganisation.
Slutligen måste man tillåtas ställa frågan hur verklighetsförankrade Ship to Gaza är i den regionala utvecklingen. Egypten och Israel är bägge länder som ser den militära och strategiska nödvändigheten av att ha blockaden kvar. Även Turkiet har kommit till insikt om nödvändigheten med den israeliska sjöblockaden. Men detta hindrar inte Turkiet från att varken bygga en strömanläggning, ett sjukhus, en avsaltningsanläggning eller föra in nödvändigheter via israeliska hamnen i Ashdod. Och om det inte hindrar Turkiet varför skulle det då hindra Ship to Gaza? Och vad är det verkliga alternativet till en havsblockad?
Martin BlecherSkribent och föreläsare