Sverige har inte ett invandringsproblem. Sverige har ett segregationsproblem.
Segregationens mekanismer är detsamma i dag som de var under 1900-talet. Den kan inte förklaras utifrån olika etnisk dominans i befolkningen, men utifrån människors brist på resurser i form av ekonomiska tillgångar, inflytande, makt, inkludering, etniskt och kulturellt erkännande. Dess motsats, integration, kan benämnas som individens rätt att ta del av samhällets resurser på ett jämlikt sätt.
Segregation, diskriminering och lokalt sviktande välfärd skapar misstanken att samhället inte vill eller klarar att behandla alla lika.
När denna misstanke slår rot förlorar samhället i legitimitet hos de drabbade, och riskerar att falla isär i parallella samhällen som odlar ett eget rättsmedvetande och bygger sin egen sociala trygghet. Sammanhållning och tillit går förlorat, samhället går isär.
Den offentliga debatten om invandring har mestadels handlat om kostnader och det som påverkar dessa. Ofta ställs invandring mot välfärd i en fråga om vad vi har råd med. Sandro Scocco, chefsekonom för Arena Idé, och Lars Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet, har gjort en långsiktig analys på Sveriges finanser från 1950 och framåt. Genom att titta på sysselsättningsgrad, offentliga inkomster och utgifter över personers livscykel, samt invandringens demografiska effekter, konstaterar de att invandringen har varit en god affär för Sverige.
Utan efterkrigstidens tillskott av utlandsfödda skattebetalare hade staten saknat i snitt 65 miljarder kronor per år. Vi hade inte haft råd med den välfärd vi nu har.
Det är viktigt att komma ihåg, att Sveriges ekonomi har varit helt avhängig de många nya svenskar som immigrerat till vårt land. Utan invandringen skulle landet ha stora demografiska problem att brottas med. Det skulle sätta djupa avtryck i samhällsekonomin och hämma de kommande decenniernas tillväxt. Färre skulle tvingas försörja fler. Under de kommande tio åren kommer det enligt Finansdepartementet att behöva anställas mer än 200 000 personer inom vård, skola och omsorg.
Att låta unga från Afghanistan stanna och fullfölja sin skolgång är en bra investering för landet. Riksdagens beslut den 7 juni är därför glädjande.
Enligt SCB:s Arbetskraftundersökning har sysselsättningen ökat med 78 000 jämfört med samma månad förra året. Samtidigt fortsätter arbetslösheten minska, och är nu nära sex procent. Andelen sysselsatta har aldrig varit så hög som nu. Sysselsättningsgraden nådde under våren en ny rekordnotering i åldrarna 15 till 74, drygt 68 procent av befolkningen var då sysselsatt. För utrikes födda har sysselsättningsgraden ökat till 62 procent. Ny statistik från SCB och Arbetsförmedlingen visar att andelen nyanlända som arbetar eller studerar stadigt ökar. Sveriges bruttonationalprodukt, BNP, steg preliminärt 2016 med 3,2 procent jämfört med året innan. Preliminära siffror för 2016 visar att den kraftigaste tillväxten skedde i Uppsala län med 6,6 procent. Ändå lyfts inte framgångarna fram i det politiska samtalet
Nästan fem miljarder i övervinster försvinner årligen från välfärden. Det motsvarar kostnaden för att anställa 8 000 undersköterskor.
Sverige är det enda landet i världen där privata friskolor kan plocka ut obegränsat med vinst från våra skattepengar. Det ökar segregationen och minskar tilltron till en gemensam finansiering av välfärden. I riksdagen 7 juni fällde alliansen med Sverigedemokraterna regeringens förslag om begränsat vinstuttag ur skola och omsorg.
I det Sverige som vi vill bygga ska nya svenskar ha samma rättigheter och möjligheter som alla andra. Vi ska alla mötas i ögonhöjd. Det ska gå att leva på sin lön. Ingen ska behöva acceptera farligt, förnedrande eller otryggt arbete. Alla som bor här ska känna att Sverige är deras hem, och att det är här deras framtid finns. Ingen ska känna sig stå i det förtvivlade valet mellan att leva i Sverige eller dö i Syrien. Den tillfälliga asyllagen tvingar dock nya svenskar att leva i ovisshet om den egna framtiden och familjens öde, på ett sätt som skapar ohälsa. Vi värnar asylrätten och vill se permanenta uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening.
En tilltagande otrygghet bemöts av partier över hela den politiska skalan med utspel som fokuserar på säkerhet, lag och ordning.
Hårdare straff, fler poliser, mer kontroll. Men när människor känner sig mer otrygga är det inte för att samhället blivit mer osäkert, utan för att den grundläggande sammanhållningen och tilliten står hotad. Nyanlända och människor med utländsk härkomst utmålas som problemet. Det är en farlig utveckling.
Debatten om invandringen problematiserar och handlar oftast om kostnader, inte vad den tillför samhället. Varje år försvinner 46 miljarder kronor i skatteflykt som tas från vår gemensamma ekonomi. Det motsvarar nästan hela vår försvarsbudget. Om vi fick bukt med skattesmitandet skulle vi ha ett nytt stort reformutrymme för att investera i vår gemensamma välfärd som sjukvård, äldreomsorg skola, miljö och hållbarhet. Sett till denna möjlighet bör politiken för lag och ordning ha ett bredare fokus. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, yttrade en gång i tiden den socialdemokratiska socialministern Gustav Möller. Det är ett budskap som i dag behöver upprepas.
Under bara fyra år har Sverige tagit emot 350 000 människor på flykt, och landet har inte kollapsat, ekonomin och de offentliga finanserna är goda.
Det är en historisk bragd, och en moralisk guldmedalj till alla som har bidragit till denna enastående räddningsinstats.
Socialdemokrater för Tro och Solidaritet UppsalaLoa Mothata, Rafael Waters