Nu träffas fyra av Europas ledare, Tysklands Angela Merkel, Storbritanniens David Cameron, Nederländernas Mark Rutte och Fredrik Reinfeldt i Stockholm för att diskutera EU:s framtid. Det är ett bra tillfälle att se tillbaka på det senaste decenniets utveckling i Europa, där det står klart att vi visserligen stärkt den inre marknaden, men inte alltid fokuserat på rätt saker. Gräsklippares och dammsugares ljudvolym, hur mycket mängd vatten som går åt när man spolar i toaletten och reglering av olivoljeflaskor är exempel på överdriven reglering som i själva verket gör minimal nytta. Det är dags att i stället flytta fokus till nyckelområden som skapar tillväxt och arbetstillfällen.
Sex år efter Lehman Brothers kollaps har EU fortfarande inte en bankunion värd namnet. Det är chockerande att saneringen av bankernas balansräkningar inte ens inletts. Blygsamma framsteg gjordes när vi avlägsnade de återstående restriktionerna för att få ner räntorna för små och medelstora företag. Men även om ECB:s korta ränta är historiskt låg betalar företagen fortfarande oacceptabelt höga räntor och kan dessutom fortfarande inte ta ett lån i ett medlemsland med hjälp av säkerheter i ett annat medlemsland utan att betala en skyhög premie.
Det andra stora området vi måste utveckla är energimarknaden. Tio år efter den orangea revolutionen i Ukraina är vi mer än någonsin beroende av opålitliga energileverantörer i länder som bara är demokratiska på pappret. EU saknar fortfarande medel att transportera överskottsenergi från exempelvis spansk solenergi eller irländsk vindkraft till andra europeiska länder, och har ingen tydlig vision för att trygga vår framtida energiförsörjning.
De länkar som saknas i vår europeiska energiinfrastruktur är även synliga inom andra sektorer, så som transportsektorn och den digitala inre marknaden. Till skillnad från USA eller Asien saknar vi ledande it-företag av jämförbar storlek och unga europeiska entreprenörer behöver en liten armé av advokater för att bli framgångsrika i alla 28 medlemsländer.
För detta betalar vi dyrt i förlorad tillväxt, omsättning och sysselsättning.
EU behöver ta ett stort steg framåt i den europeiska integrationen. Vi behöver inte fler regler och förordningar, utan i stället ekonomiska åtgärder som kan skapa samma katalytiska effekt på den inre marknaden som under 1980-talet, då Europa hade kört fast i hög arbetslöshet och trög ekonomi.
Europa kom på fötter först efter att EU-kommissionens dåvarande ordförande Jacques Delors identifierat och avskaffat 300 konkreta hinder för den fria rörligheten för personer, kapital, varor och tjänster under år 1993. Tillförlitliga uppskattningar visar att 2,5 miljoner nya arbetstillfällen och ett mervärde på 800 miljarder euro skapades det året.
Den här gången kan vi inte reglera oss ur vår nuvarande situation med minimala tillväxtsiffror, hög arbetslöshet och svag parlamentarisk demokrati på europeisk nivå. Vi kommer bara att kunna ta oss ur denna kris genom att stärka den inre marknaden. Medborgarna kommer aldrig att "förälska sig i den inre marknaden" som Delors en gång ska ha sagt, men de förälskar sig i politik som levererar.
Vi är en kontinent med enorma resurser, välutbildade medborgare, skaparkraft och kulturell mångfald. Vi utgör sju procent av världens befolkning, men står för mer än 20 procent av den samlade utrikeshandeln, vilket gör oss till världens starkaste handelsområde.
Vi har alla möjligheter att fortsätta bygga ett starkt välfärdssamhälle som kombinerar tillväxt, utveckling, utbildning, forskning och entreprenörskap.
Guy Verhofstadt
Ordförande för den liberala gruppen i Europaparlamentet och tidigare statsminister i Belgien.