För oss Europavänner ger Löfvens regeringsförklaring anledning till oro. Vi ställer oss frågan var Sveriges höga prioritering av Europafrågorna tagit vägen.
Kommer regeringen att upprätthålla den framträdande roll som Sveriges spelat i EU? Eller kommer Europapolitiken att delegeras till EU-motståndare i Miljöpartiet?
Valet av ministerposter i regeringen har alltid viss symbolisk betydelse. Som en markör för Löfven-regeringens politiska prioritering har miljöministern fått titeln klimatminister och poster finns för jämställdhet, demokrati, framtidsfrågor och nordiskt samarbete. Men inte för EU-frågor.
Ska vi tolka det som att Europafrågorna är mindre viktiga för regeringen än det nordiska samarbetet?
En EU-minister är givetvis mycket mer än symbolik. En EU-minister ger politisk tyngd och bättre samordning till svensk Europapolitik och gör den synligare. Sveriges inflytande ökar om vi i Allmänna rådet i Bryssel företräds av en politiker och inte en hög tjänsteman.
När mer än två tredjedelar av de kommunala besluten och en tredjedel av riksdagens arbete påverkas av beslut fattade i EU har vi inte råd att nedprioritera EU-frågorna.
Som tur är har regeringen redan backat från idén att flytta EU-samordningen från statsrådsberedningen till UD, vilket hade gått tvärt emot trenden i övriga EU-länder. Bortsett från samordningen behövs det en minister med fokus på EU-arbetet. Utrikesminister Wallström kommer trots sin gedigna EU-erfarenhet inte att hinna driva Europafrågorna på egen hand.
EU-politik är inte utrikespolitik, det är så mycket mer än det. Sverige är ingen stormakt i EU, vi har inte råd att förlora vårt inflytande.
Läsningen av regeringsförklaringen gör inte EU-vännerna lugnare. Det talas mycket om Sveriges roll och Sveriges röst men inte om att den europeiska gemensamma utrikespolitiken i dag är vårt främsta forum för att göra vår röst hörd. Visionära skrivningar om att ”Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet”, som alliansen förkunnade efter valet 2010, lyser med sin frånvaro. Men faktum är att bara gemensamt med övriga EU-länder kan vi vara en betydelsefull spelare på världens arenor. Ensam är inte stark, Löfven!
Till råga på allt har regeringspartierna enats om att låta en uttalad EU-kritiker leda riksdagens EU-nämnd.
Carl Schlyter från Miljöpartiet har med näbbar och klor kämpat för att partiets krav om EU-utträde ska vara kvar. Var det inte nog med att Socialdemokraternas lista till Europaparlamentsvalet toppades med en inbiten EU-motståndare?
Kommer detta att ge EU-kritikerna som finns i både S och MP ökat inflytande över Europafrågorna nu? Kommer Schlyter i EU-nämnden att reservera sig mot regeringens linje när den är för EU-vänlig?
Det är dags att sluta flörta med EU-kritikerna och staka ut en ambitiös svenskt Europapolitik! När Löfven inledde sin första partiledardebatt i riksdagen häromdagen talade han om ”det svenska löftet”. Vi som värnar om EU-samarbetet undrar, vad är ditt europeiska löfte Löfven?
Maria Weimer, riksdagsledamot (FP)
ledamot i EU-nämnden