EU:s svansföring i miljöfrågor är hög. Vi åkte nyss till klimattoppmötet i Paris och presenterade ambitiösa klimatmål, och vi anser oss vara bäst i klassen när det gäller förnybar energi, naturskydd och miljövänliga produkter. Samma sak gäller handel: snart åker vi till Världshandelsorganisationens toppmöte i Nairobi och slår oss för bröstet med att vi är den största ekonomin i världen, och att vi är flitiga på att slåss för låga tullar.
Men som ledamot av både handelsutskottet och miljöutskottet har jag ofta konstaterat det tragiska: när det kommer till frihandel för miljövänliga produkter är EU långt ifrån bäst.
EU kämper ofta aktivt emot sänkta tullar på miljövänliga produkter. Det är bra att ett antal WTO-medlemmar, inklusive EU, förhandlar om ett grönt frihandelsavtal, Environmental Goods Agreement, som det kallas. Det är något jag kämpat för länge. Men det är inte avtalet i sig som räknas. Innehållet är det avgörande.
Många miljöproblem är globala och vi kan inte lösa dem på egen hand i Sverige, eller ens tillsammans i EU. Men med rätt politik kan EU vara en förebild som får resten av världen att ta sin del av ansvaret. Klimatpolitiken är ett bra aktuellt exempel på detta. Sverige står för någon promille av utsläppen och EU inte ens för 10 procent.
Vi kan inte rädda klimatet själva ens om vi helt slutar släppa ut växthusgaser. Men vi kan vara en förebild som får andra länder att ta efter vår politik.
Men vi har också ett ansvar att se till att sprida klimateffektiv teknik. Tullar och handelshinder för miljövänliga produkter gör grön teknik och nödvändiga utsläppsminskningar onödigt dyra. Därför är det bra att det gröna frihandelsavtalet ser ut att klubbas inom kort. Det är just ett avtal som slopar tullarna på ett stort antal miljövänliga produkter. Men tyvärr är avtalet inte tillräckligt omfångsrikt.
Det är märkligt att EU motsätter sig lägre tullar på till exempel amerikanska elbilar, kinesiska cyklar och svenska träprodukter.
Här har protektionismen vunnit över det sunda förnuftet, något som miljön kommer att få betala priset för.
Menar vi allvar med en miljövänlig handelspolitik måste vi kunna se förbi snäva särintressen som måste skyddas för utländsk konkurrens och i stället sätta miljön först. Och det fina med detta är det inte krävs subventioner, minskad tillväxt eller ett steg tillbaka i utvecklingen. Det enda som krävs är sänkta tullar. Med andra ord: mer frihandel.
Men för vissa politiska krafter verkar det vara just där skon klämmer.
De gröna och vänsterns engagemang för miljön verkar bara sträcka sig till att reglera och detaljstyra.
När det gäller frihandel och avskaffandet av tullar på miljövänliga produkter är miljön plötsligt inte lika viktig. De tycker att avtalet innefattar alldeles för många produkter, och vill helst att förhandlingarna avbryts.
Och även i EU finns ett tydligt, och besvärande, mönster. I stället för att göra det mer lönsamt för företag att utveckla förnybar energi och miljövänliga produkter, har EU hellre satt upp skyhöga strafftullar på både den ena miljövaran efter den andra.
Mitt under klimatmötet i Paris förlängde EU antidumpingtullarna på kinesiska solpaneler.
Det skickar minst sagt konstiga signaler till kineserna när vi behöver komma överens som mest. Men solpanelerna är inte ett unikt fall. Med kirurgisk precision har EU infört tullar på alla förnybara energikällor: solpaneler, bio-diesel, etanol och till och med det glasfiber som används för att tillverka vindkraftverk.
Man undrar nästan om EU härnäst kommer att belägga solen med strafftullar.
För det finns ingen motsättning mellan frihandel och miljö. Mer frihandel är rentav en förutsättning för en bättre miljö. Det är hög tid att vi svenskar gör gemensam sak för att se till att EU avskaffar tullar på fler miljövänliga produkter och att avtalet kommer på plats så snart som möjligt. Då kan vi göra oss förtjänt av vår höga svansföring - både inom handelspolitiken och miljöpolitiken.
Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker, vice gruppledare i handelsutskottet för EPP-gruppen