Det är semestertider och normalt vid den här tiden på året skulle många svenskar varit incheckade på de turkiska paradishotellen. Ligga på solstolarna längs sandremsorna. Äta på restaurangerna. Sjunga karaoke på barerna. Åka på sightseeing, se alla historiska platser och shoppa på basarerna.
Men så ser inte läget ut idag. Utvecklingen i Turkiet de senaste åren har skrämt iväg turisterna. På grund av det ökade politiska våldet och blodiga terroristattacker i bland annat storstäderna Ankara och Istanbul är det för riskfyllt att semestra i landet.
De som drabbas av uteblivna turister är fattiga människor. Främst kurder men också turkar som åker till paradisöarna för säsongsarbete. I år kommer de tvingas åka hem med tomma kassor. Inkomster som skulle försörjt familjerna för resten av året.
Turismen är en av de mest inkomstbringande branscherna i Turkiet. År 2014 reste 37 miljoner utländska turister dit, vilket gjorde landet till det sjätte största turistlandet i världen. Men sex självmordsdåd på åtta månader, försämrade relationer med omvärlden – och en president som drabbats av storhetsvansinne påverkar ekonomin dramatiskt.
En ekonomi som redan kämpar mot hög inflation och ekonomiskt osäkerhet. Dessutom har internationella värderingsinstitut i veckan beslutat att sänka kreditbetyget för Turkiet, vilket sannolikt också skrämmer bort investerarna.
Det misslyckade militärkuppsförsöket förra helgen har lett till utrensningar inom rättsväsendet, skolsystemet, militären, polisen, akademin, media och institutionerna som saknar proportioner.
På en vecka har över 60 000 personer frihetsberövats, sparkats från sina jobb eller förbjudits resa utomlands. Utreseförbudet har dessutom inte tillämpats i något demokratiskt land de senaste 50 åren.
Erdogan har äntligen hittat det perfekta tillfället att rensa ut ”cancersvulsten” ur samhällskroppen. Udden riktas mot militären som alltid gått på kollitionskurs mot det styrande AKP och sin svurne fiende Fethullah Gülen som bor i exil, ledare för Gülenrörelsen och dessutom anklagad för att ligga bakom kuppförsöket.
Gülenrörelsen har starkt inflytande i Turkiet. Främst inom utbildningssektorn. Därför är det inte konstigt att främst lärarna och akademikerna drabbats hårdast av Erdogans hårda nypor.
För min familj och många andra exilkurder väcks gamla minnen till liv. Vi vet vad det innebär med militärkupper. Jag är själv barn till politiska flyktingar. Vi var tvungna att lämna allt och fly efter militärkuppen 1980. Min far, som var politiskt aktiv och kämpade för kurdernas mänskliga rättigheter, blev efterlyst och riskerade långt fängelsestraff.Då, som nu, ser vi hur det turkiska samhället omkullkastats på bara några dagar och repressalierna ökar i styrka. Skillnaden nu är att det är en folkvald president som satt rättsstatsprinciperna ur spel. Och ännu har vi inte sett slutet av denna farliga utveckling.
Presidenten har redan infört undantagstillstånd i tre månader som med stor sannolikhet kommer att förlängas. Han har flaggat för att återinföra dödstraffet. Europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter har också upphävts, vilket tyder på att dödstraffet kommer att återinföras. Det sistnämnda är mycket allvarligt och kommer få stora konsekvenser för fortsatta medlemskapsförhandlingar med EU. Hur Natosamarbetet påverkas återstår att se.
Det råder stor oro bland befolkningen vart landet är på väg. Samtidigt ska det inte stickas under stol med att Erdogan har starkt stöd hos stora delar av folket. Frågan är om stödet är lika starkt när Erdogan är klar med korståget mot de ”orättfärdiga”.
En sak vet vi. När Erdogan rensat ut Gülenanhängarna, kommer han återgå till fiendelistan där kurderna, oppositionspartier, människorättskämpar, organisationer med flera står i tur för utrensning.
Vad EU tänker göra är det få som vet. Men det ser inte ljust ut. Man har satt sig i knät på Erdogan och lämnat över sin migrationspolitik till en folkvald auktoritär president.
Samtidigt tampas EU med egna utmaningar med Brexit, ekonomiska svårigheter, främlingsfientlighet med mera. Men upphävande av Europakonventionen, undantagstillstånd och återinförande av dödstraffet borde få alla ledare som bryr sig om demokrati och mänskliga rättigheter att dra i nödbromsen innan det är för sent.
Gulan Avci
Ordförande Liberala Kvinnor med kurdiska rötter i Turkiet