Den sociala ingenjörskonsten skiljer sig på rätt många punkter från den tekniska ingenjörskonsten. Matematiska beräkningar, hållfasthetskalkyler och flödesscheman för kemiska processer kan bygga på beprövade vetenskapliga resultat. Kreativiteten kan utgå från till exempel fysikens lagar. Men att verka med utgångspunkt i socialtjänstlagen, LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) och FN:s konvention om barnets rättigheter innebär helt andra utmaningar.
Mänskliga relationer, psykologiska, pedagogiska, sociala och psykiatriska problem i kombination, innebär att behandlingsresultat är svåra att beräkna, men insatser måste ändå göras.
Det politiska ansvaret innebär, vad gäller myndighetsutövning, bland annat att begära beslut i förvaltningsrätten om omhändertagande av barn som far illa och att ta hand om ungdomar som har hamnat snett socialt och som behöver behandling för att fungera i ett vardagsliv. De politiska besluten baseras på de ingående utredningar som kommunens kvalificerade socialsekreterare upprättar. De stöd- och behandlingsinsatser som står till buds från Uppsala kommuns Råd & stödverksamhet nyttjas i första hand, men i många fall behöver vi anlita någon av de många seriösa, vanligtvis småskaliga, privata leverantörerna av sociala tjänster. Behandlingsplan utformas och avtal tecknas om placeringen, enligt givna regler.
Har vi från kommunens sida dålig koll på våra placeringar och bristande uppföljning? Nej, vi följer upp fortlöpande att placeringen fungerar väl utifrån den enskilda ungdomens perspektiv. Vi är ju angelägna om att behandlingsplanen följs och ger avsedda resultat. Planeringen för vad som ska hända efter placeringen inleds i princip redan när placeringen påbörjas.
Såväl former och innehåll i behandling som kontroll och uppföljning kan dock alltid bli ännu bättre, det är ett ständigt pågående utvecklingsarbete. Låt mig redovisa några viktiga punkter:
1. Barnets bästa står alltid i fokus, men ekonomi och formalia är också högt prioriterat.
2. Alltsedan 2009 har socialnämnden för barn och unga haft som tydlig riktlinje att sociala problem ska lösas på hemmaplan i första hand, genom öppenvård. Först vid mer komplicerade fall görs placeringar vid behandlingshem. Denna riktlinje har lett till allt färre placeringsdygn på behandlingshem, samtidigt som antalet invånare i kommunen ökat. Om kommunen i dag skulle haft lika många placeringar per invånare som vi hade 2007, så hade kostnaderna varit cirka 30 miljoner högre per år.
3. Socialnämnden för barn och unga, SBN, har genomfört flera upphandlingar av olika typer av behandlingsinsatser. Hårda kvalitetskrav till givet maximalt pris, enbart de som klarar kvalitets- och formaliakraven anlitas.
4. Kommunal verksamhet för insatsen "boende med stöd" byggs upp.
5. Upphandling genomförd för en ny typ av insats, "boende med tillsyn".
6. Skärpt delegationsordning, även öppenvårdsinsatser i form av till exempel boende med stöd kräver beslut av nämndens utskott. Det har lett till att nämnden satt särskilt fokus på val av utförare och uppföljning av den typen av insatser.
7. En särskild "HVB-controller" tillsattes i början av 2013, med uppgift att ha koll på utbudet av behandlingshem och rådgivning till socialsekreterarna när en ungdoms behandlingsbehov ska matchas med ett HVB.
8. I januari 2014 introducerades en helt ny uppföljningsmodell av HVB-placeringar, utvecklad inom Uppsala kommun. Enligt en tydlig struktur samlas information och erfarenheter från varje placering, vilket sammantaget bygger upp ett underlag för bedömning av olika behandlingsformer och HVB.
9. I början av sommaren 2014 inrättades en särskild inköpsgrupp inom Individ- och familjeomsorgen Barn och unga. Den tar fram förslag om behandlingshem eller öppenvårdsaktör, med ledning av underlag från utredande socialsekreterare. Gruppen ansvarar även för avtalsformalia och kontroll av att lämpliga HVB inte har någon anmärkning från IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
10. Kommunrevisionen granskar, på initiativ från ledamöter i nämnden, avtalsformer och formalia vad gäller företag som anlitats för boende med stöd.
11. Nämnden har mycket tydligt i budgetberedningen inför 2015 till kommunstyrelse och kommunfullmäktige framfört behovet av mer pengar för att kunna anställa fler socialsekreterare och för att kunna fullfölja den lönepolitiska prioriteringen av myndighetsutövande socialsekreterare. Detta ska hanteras i november, inför justeringen av slutlig budget för 2015. Antalet anmälningar om oro för att barn far illa har ökat, fler tar ansvar och framför farhågor till socialtjänsten. Detta ger förstås ökad belastning i form av fler utredningar och riskbedömningar.
12. Socialtjänstlagen skärptes den 1 januari 2013, bland annat med kravet att när vård ges inom hem för vård eller boende så ska det finnas en särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med den unge. Socialsekreteraren ska besöka den unge regelbundet, i den omfattning som är lämplig utifrån den unges behov och önskemål. En bra regel, som dock krävt mer personella resurser.
13. Fler socialsekreterare, som hanterar färre placeringar än vad de nödgas göra idag, ger möjlighet till tätare kontakt med placerade ungdomar och uppföljning med behandlingshemmen. Möjligheterna ökar att upptäcka eventuella missförhållanden. Alltid när sådant framkommer görs en anmälan till IVO, den statliga Inspektionen för vård och omsorg.
14. Socialtjänstlagens kapitel 7 borde skärpas vad gäller kraven på vilka sociala verksamheter som kräver tillstånd av IVO för att få utföra. Omfattande öppenvårdsinsatser borde generellt vara tillståndspliktiga. Det är de inte idag.
15. Missförhållanden vid HVB är självklart inte acceptabla eller försvarbara på något vis. Det är därför viktigt att IVO har tillräckligt med resurser för att göra täta inspektioner.
Individ- och familjeomsorgen får varje år in cirka 2 000 anmälningar och ansökningar. Det görs årligen över 1 000 utredningar om barn som misstänksfara illa. SBN:s individutskott hanterar cirka 2 000 ärenden och det görs mer än 300 placeringar på HVB, samt beviljas cirka 2000 öppenvårds-insatser. Placeringarna följs upp fortlöpande med individen i fokus och rapporteras till individutskotten var sjätte månad. Klagomål direkt från placerade ungdomar är mycket sällsynt.
Alla de seriösa och engagerade personer som driver behandlingshem är positiva till än bättre kontroll och uppföljning. Med än bättre kontroll och uppföljning kan vi upptäcka eventuella brister på tidigt stadium. Det syftar många av ovanstående punkter till.
Anders A. Aronsson (FP), ordförande socialnämnden för barn och unga, Uppsala kommun