Finansminister Magdalena Andersson (S) hävdar att klyftorna i Sverige ökar på grund av ökade kapitalinkomster. Det är uppenbart att detta är ett sätt att kratta manegen för att införa hårdare kapitalbeskattning. Men Anderssons retorik är både oärlig och riskerar att göra hela Sverige fattigare.
När finansministern nyligen var inbjuden till Börsdagen i Stockholm för att tala om det ekonomiska läget sade hon att klyftorna i landet ser ”extrema” ut, och har dragit isär inkomstfördelningen i Sverige. Detta menar Magdalena Andersson ”skapar frustration, oro och utgör grunden för extremism, kriminalitet samt bristande skolresultat”. Lösningen för att minska klyftorna stavas enligt finansministern ökad beskattning av kapitalinkomster. Det är allvarliga påståenden finansministern kommer med. Hennes recept på lösning är dock helt fel.
När finansministern talar låter det nämligen som om de rika blir rikare på bekostnad av fattiga som blir fattigare. Men den största förklaringen till ökade klyftor ligger i att de ekonomiska skillnaderna i Sverige är mycket små, vilket innebär att små förändringar blir stora procentuellt. Ett ökat flyktingmottagande innebär nästan per definition, åtminstone tillfälligt, ökade klyftor då det tar tid – i dag alldeles för lång tid – för dem som kommer till landet att skaffa sig en försörjning.
I sin rapport från 2017 om arbetsmarknadspolitik för nyanlända konstaterar Expertgruppen för studer i offentlig ekonomi att ”Sverige har haft en betydande invandring sedan 2000. I jämförelse med andra länder har en större andel av invandringen till Sverige varit flyktingrelaterad och flyktingar har svårare att få arbete än andra invandrare i samtliga EU-länder. Det är också sannolikt att utrikes föddas etablering försvåras av att Sverige har en reglerad arbetsmarknad med höga ingångslöner och ett starkt anställningsskydd för tillsvidareanställda samt relativt höga transfereringar till dem som inte arbetar.”
Det är alltså uppenbart att om Magdalena Andersson är intresserad av att minska klyftorna så bör hon lägga sin energi på en politik som gör att fler kommer i riktiga jobb, inte på ökad beskattning av kapitalinkomster.
Läser man regeringens senaste fördelningspolitiska redogörelse från april 2019 kan man också finna intressant fakta om dessa ”superrika” som finansministern anser behöver betala mer i skatt. Av dem som tillhör topprocenten av inkomstfördelningen gör fyra av tio det som ett tillfälligt gästspel till följd av att de har haft mycket höga inkomster under ett enskilt år. Personer över 65 år är kraftigt överrepresenterade, och i många fall rör det sig om försäljning av en bostad och därmed en realiserad värdeökning som byggts upp under många år.
Men de flesta som säljer en bostad använder vinsten för att köpa en ny. Endast en tredjedel av den översta procenten i inkomsttoppen är varaktiga toppinkomsttagare, och deras plats i toppen baseras i mindre utsträckning på kapitalvinster. Ökade kapitalinkomster beror alltså i stor utsträckning på att vi har en bostadsmarknad som inte fungerar, där priserna ökat kraftigt de senaste åren. Under 2017 uppgick bostadsvinsterna till 164 miljarder medan vinster på aktier och värdepapper uppgick till 64 miljarder kronor.
Finansministerns recept för minskade klyftor kommer naturligt att uppstå i en lågkonjunktur. När börsen och bostadsmarknaden vänder neråt blir jämlikheten större. Samtidigt finns då mindre pengar i omlopp att investera i företag och bostäder som skapar arbetstillfällen. Men vad gör väl en ökad arbetslöshet om jämlikheten ökar?
Att föra en kamp mot rikedom i stället för mot fattigdom gynnar ingen, allra minst Magdalena Anderssons statskassa. Tiondelen med de högsta inkomsterna i Sverige finansierar mer än en tredjedel av den offentliga sektorn. De tjugo procenten med högst inkomst står för nästan hälften av alla skatteinbetalningar. Nya och högre kapitalskatter är skadliga för svensk ekonomi och påverkar såväl privat sparande som investeringar, jobbskapande och tillväxt.
Så glöm höjda kapitalskatter, Magdalena Andersson. Fokusera istället på att människor som står utanför arbetsmarknaden kommer i jobb och själva får möjligheter att bli höginkomsttagare. Vad Sverige behöver är konkurrenskraftiga skatter för fler och växande företag som även premierar utbildning och arbete. För detta krävs sänkta, inte höjda, kapitalskatter och marginalskatter. Bara så kan Sverige bli rikare och ha råd att ta tag i verkliga utmaningar med extremism, kriminalitet och bristande skolresultat.