Robert Höglund har intressanta reflexioner på min artikel (UNT Debatt 20/9) och anser i sin replik att jag nonchalera de uppoffringar som vi får räkna med om vi skall klara klimatet och att vår BNP döljer en mängd utsläpp orsakad av det vi importerat från andra länder.
Jag tror inte jag och Robert Höglund skiljer oss i sak om hur mycket de globala utsläppen måste minska för att begränsa den globala temperaturökningen till maximalt två grader.
Däremot skiljer vi oss i hur vi ser på orsaksambanden mellan tillväxt och utsläpp samt om vi kommer att uppleva det som ett offer att bidra till att rädda planeten. Framför allt skiljer vi oss åt när det gäller vilken pedagogik som bäst lyckas få allmänheten, politikerna och företagen med på klimattåget
Vi i miljörörelsen måste bli bättre på att fira delsegrar. På så vis skapar vi ökat mod och entusiasm för nästa steg och inte bara fokusera på allt som är kvar att göra.
Detta bygger på insikten om hur människor, företag och politiker fungerar. Utan beröm och uppvisning av lyckade åtgärder skapas ingen motivation för nästa steg.
Vi måste kunna glädja oss av framgångarna även om vi har mycket kvar att göra.
I min bok ”Vår tid är nu – tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen” visar jag att det gått mycket lättare och snabbare att minska utsläppen i Sverige än vad politiker och företag trott. Det finns därför ingen anledning att i dagsläget måla klimatomställning i svarta färger och påstå att tillväxten kommer att minska eller att vi måste offra så mycket för att minska våra utsläpp.
Tvärtom har tillväxten och jobben snarare ökat på grund av att vi bytt ut olja mot inhemskt biobränsle i värmesystemet och att utsläppen från bilisterna äntligen börjat sjunka.
Svensk ekonomi och välfärd har tvärtom vunnit på att vi snabbare har gjort oss oljeoberoende än vad politikerna trodde var möjligt.
När de svaga klimatmålen, bestämdes trodde de flesta politiker att smärtgränsen var just där – att jobben och tillväxten skulle hämmas om vi gick fortare fram. De målen har vi överträffat med råge.
Men är inte allt en pyrrhusseger? Har inte utsläppen ökat i andra länder i stället?
Min poäng är att det inte har blivit mer utsläpp utomlands på grund av att vi minskat utsläppen på hemmaplan. Det brukar ibland vissa industriledare skrämmas med.
De ökade utsläppen på grund av våra importerade konsumentprodukter skulle vi haft ändå. Det stora problemet är inte att miljörörelsen och våra folkvalda politiker är oense om de långsiktiga målen inklusive konsument perspektivet utan problemet är att vi är oense om vad som faktiskt måste föra just nu. Det syntes med all önskvärd tydlighet i valet där varken Socialdemokraterna och Alliansen vågade nämna en ökad koldioxidskatt på diesel och bensin när de flesta inser att detta är nödvändigt inom ramen för en skatteväxling.
Min poäng är alltså att politikerna och kanske också allmänheten överdriver problemen med att ta nästa steg. Risken är att du Robert Höglund underblåser denna överdrivna rädsla vilket bidrar till ökad passivitet. Erfarenheten tyder snarare på att vi slåss mot hjärnspöken än riktiga problem.
Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen