I regeringsförklaringen 2015 slås fast att det är nödvändigt för planetens framtid att skynda på klimatomställningen och att Sverige ska ta täten. Det följer på internationella åtaganden som gjordes 2015 i samband med att FN antog de 17 hållbarhetsmålen, och Parisavtalet som satte ut en transformativ klimatagenda.
Dessa överenskommelser innebär att utsläppen av klimatgaser måste sjunka drastiskt. Det kommer att krävas stora förändringar i konsumtions- och produktionsmönster. Det är en ny situation som möter alla aktörer i offentlig sektor, näringsliv, akademi, civilsamhälle och enskilda människor. Passivitet i klimatfrågan är knappast ett alternativ för den som förvaltar infrastruktur och naturresurser.
Så vem går i bräschen? Uppsala Akademiförvaltning skulle jag föreslå. Akademiförvaltningen, med ett kapital på närmare 10 miljarder kronor har stort inflytande över både stad och land i Uppland. Med 200 000 kvadratmeter uthyrningsbar yta i centrala lägen i Uppsala har förvaltningen en viktig roll i stadsbyggandet.
Akademiförvaltningen har också den största samlade jordbruksförvaltningen i landet. På hemsidan kan vi se att ambitionen är att bedriva ett modernt jordbruk i framkant. Akademiförvaltningen förvaltar också närmare 50 000 hektar produktiv skogsmark i Upplands och Västmanlands län. Ambitionen är ett långsiktigt bärkraftigt skogsbruk.
Akademiförvaltningen har till och med ett evighetsperspektiv på sin kapitalförvaltning. Det är en stor skillnad mot de många finansinstitutioner som har ett så kortsiktig perspektiv att de inte kan ta hänsyn till långsiktiga miljöeffekter utan helt enkelt ”externaliserar” sådana kostnader och lägger dem på kommande generationer. Det kan knappast Akademiförvaltningen göra med sitt långsiktiga uppdrag. Akademiförvaltningen vill ju också uttryckligen vara framgångsrik med ”stora inslag av förnyelse och ett modernt sätt att arbeta”, enligt hemsidan.
Så alla bitar finns på plats: stort kapital som ger makt över framtiden, ett långsiktigt perspektiv som skulle kunna motivera de flesta klimatinsatser, en närhet till två universitet med stor klimatkompetens. Uppsala Akademiförvaltning skulle kunna ta spets i klimatomställningen, och vara en föregångare både i stadsbyggandet och på landsbygden.
Här finns många svårigheter att övervinna; kunskapsluckor att fylla, tyngden av traditionerna, svåra men nödvändiga avvägningar mellan kortsiktig konkurrenskraft och långsiktiga klimatmål. Hur ska förvaltningen förhålla sig till arrendatorer och hyresgäster, hur ska den samspela med kommuner i den här riktningen? Det enda vi vet är att beredskapen för klimatomställning växer snabbt där ute i landskapet.
Med en uttalad ambition och ett öppet förhållningssätt skulle också de svåraste avvägningar kunna lyftas fram och diskuteras i de akademiska miljöer som Akademiförvaltningen står så nära. Vi skulle kunna lära oss mycket om hur den här omställningen kan gå till.
På Akademiförvaltningens hemsida hittar vi dock ingenting om klimatförändringen. Här finns nog en gryende medvetenhet och till exempel en del energiprojekt, och så vidare. Men flaggan skulle kunna hissas mycket högre, den behöver det för att matcha klimatsituationen och klimatpolitiken – det är dags nu att gå från ord till handling, och Akademiförvaltningen skulle kunna göra det.
Som situationen nu är så är passivitet närmast en radikal handling, ett bidrag till att den nödvändiga omställningen kommer alltför sent.
Erik Westholm
Professor, Institutionen för Stad och Land, SLU