Världen genomgår sedan ett par decennier omvälvande förändringar. Ett nytt både ekonomiskt och politiskt landskap framträder. Indien och Kina är nya centrala ekonomiska aktörer på den globala scenen. Flera av världens snabbast växande ekonomier ligger i Afrika.
Miljoner och åter miljoner människor har lyfts ur fattigdom. Utrymmet för människor att förverkliga sina livsmål och drömmar om framtiden har kanske aldrig varit större. Ny dynamik – ekonomisk, social och politisk – medför att det nu runt om i världen genomförs ett oräkneligt antal klassresor.
Men samtidigt förs i USA, men också i Europa, en allt intensivare debatt om den krympande medelklassen, den medelklass som ofta utgjort en språngbräda för klassresor och varit ideologisk bärare av idén om den sociala rörlighetens betydelse.
Ny teknik i en ny global ekonomi förändrar arbetsmarknaden. Traditionella medelklassyrken pressas tillbaka; många försvinner. Kritiken mot frihandel tilltar. Invandring och integration står högt på den politiska dagordningen. Nationalismen i flera av dess skepnader – ekonomisk och politisk – vinner mark.
Dessa samhällsfenomen är föremål för intensivt meningsutbyte i många länder. Både klassiska ideologier och nya tankeströmningar frodas; idéer bryts mot varandra. Men vilka är de liberala svaren på samtidens centrala samhällsutmaningar? En ny bok, ”Klassresan” (Bertil Ohlin Förlag), vill stimulera en engagerad liberal idédebatt både inom och bortom partipolitiken.
I Sverige används inte sällan medelklass i nedsättande betydelse. Inte minst så kallade vänsterintellektuella, en gruppering som är skicklig på att sätta sin prägel på samhällsdebatten, älskar att håna medelklassen för dess påstådda präktighet, duktighet och osofistikerade kultursmak. Men alla de människor som varje dag tar det där extra ansvaret förtjänar inte hån; de förtjänar respekt.
Medelklassen beskrivs inte sällan i ekonomiska termer – status i ekonomin och på arbetsmarknaden. Och visst handlar medelklassbegreppet om de människor som tar på sig en ledarposition på jobbet eller entreprenörer som tar initiativ till nya företag. Men det handlar också om en vilja att ta ansvar, att sträva och ha ambitioner i en vidare mening.
Det handlar om människor som ställer upp som lagledare för sonens eller dotterns fotbollslag, som lägger delar av sin fritid på ideellt arbete i olika organisationer eller som åtar sig det ibland otacksamma styrelseuppdraget i bostadsrättsföreningen eller vägsamfälligheten. Medelklassens människor är samhällets stöttepelare.
I svensk politik har social dynamik, klassresor och medelklassens ställning spelat en undanskymd roll under de senaste åren. Alliansen återupprättade arbetslinjen. Det var viktigt. Att människor arbetar och gör rätt för sig efter bästa förmåga är ett nödvändigt fundament i ett fungerande samhälle.
Men ambitionen att utveckla politiken borde inte ha stannat där. Den borde ha utsträckts till att också röra hur fler människor ska ges möjligheter att göra klassresor, hur Sverige kan stärka och ge hopp till den strävande medelklassen. Initiativet borde ha varit särskilt naturligt att ta för liberala krafter i politiken.
För liberaler är klassresan ett eftersträvansvärt ideal inte bara därför att det ytterst handlar om den enskilda människans frihet – liberalismens grundsats. Det är den också därför att ett samhälle som präglas av social rörlighet är ett samhälle med större välstånd, som är mer rättvist och anständigt för alla. Samhällen som håller tillbaka människors ambitioner och drivkrafter stagnerar.
Med tre år kvar till nästa ordinarie val är det ett utmärkt tillfälle att börja mejsla ut en politik i denna nya riktning. Säkerligen kommer en politik för social dynamik och stärkt medelklass att kräva reformer inom en rad områden: utbildning, bostäder, skatter, arbetsmarknad och socialförsäkringar, för att bara ta några exempel.
Sverige har idag två uttalade arbetar(e)partier: Socialdemokraterna och Moderaterna. När får vi det första medelklasspartiet?
Tobias Krantz, redaktör (tillsammans med Karin Rebas) för ”Klassresan” (Bertil Ohlin Förlag) och tidigare högskole- och forskningsminister och riksdagsledamot (FP)