Vid sidan av bilden av ett land med god tillväxt framträder även ett annat Sverige. Ett Sverige där människor som har hoppats på jobb i stället upplever hopplöshet i bidragsberoende. Totalt är det över 800 000 personer som hindras från att vara med och jobba på grund av bristande integration, stelbenta bidragssystem eller utanförskap. När nu det nya året tar sin början kan vi blicka tillbaka på ett år som dominerades av migrationskrisen men som också präglats av en regering som i stället för att regera huvudsakligen har reagerat. Sverige är på väg åt fel håll, men vi har en statsminister som snarare ägnar sig åt skönmålning och tal om att krisen nu är över än att visa hur han vill lösa de problem vi står inför. Jag vill att det kommande året ska handla om hur vi styr in Sverige på rätt väg.
Vi får inte tro att den akuta krisen över, migrationskrisen och dess följder kommer att behöva hanteras under lång tid framöver.
Det betyder att ytterligare åtgärder kan behövas. Liksom under det gångna året, kommer Moderaterna att driva regeringen framför sig för att hantera den kris vi befinner oss.
Vi bör också ta till oss att den nuvarande situationen inte kan jämföras med tidigare perioder av stor invandring – antalet som kommer är många gånger större. Under åren som krigen i det forna Jugoslavien pågick i början av 90-talet sökte sig exempelvis drygt 170 000 personer till Sverige. Under de senaste fyra åren har 340 000 människor sökt asyl. Sverige behöver rimliga förutsättningar för att hantera mottagandet.
Inte minst behöver vi sätta fokus på bostadskrisen. Det tar för lång tid att bygga och är för dyrt.
Detaljregleringar måste avskaffas. Fördyrande krav måste mildras. Möjligheterna att överklaga beslut ska bli färre. Beslut måste fattas snabbare.
Utöver detta finns det tre områden som kommer att kräva ett särskilt fokus framöver.
För det första behöver vi kraftfullt lägga om politiken för jobbskapande och integration.
Särskilt då trösklarna in till arbetsmarknaden har höjts för dem som saknar utbildning, ofta unga och utrikes födda. Det är inte hållbart att endast hälften av de nyanlända i arbetsför ålder är etablerade på arbetsmarknaden efter åtta år i Sverige. Att bryta det nya utanförskapet kommer att vara vår viktigaste politiska uppgift.
Utan bra villkor för jobb kommer vi inte att kunna lösa alla de andra utmaningar vi står inför. Sänkta skatter på låga inkomster och stramare bidragssystem är därför viktiga första steg.
För det andra handlar det om att säkra ordning och reda i statsfinanserna.
Om trovärdigheten på detta område raseras, så raseras vårt självbestämmande. Att ta ansvar för statens finanser är att ta ansvar för framtiden.
Kloka beslut av tidigare regeringar, såväl moderatledda som socialdemokratiska, har byggt trovärdighet. Men den trovärdigheten kan raseras snabbt. Migrationskostnaderna har ökat med 30 miljarder kronor per år. Sjukförsäkringskostnaderna ökar. Kommuner och landsting aviserar att man framöver ser stora behov av resurstillskott.
För det tredje behöver vi bryta den negativa trenden med sjunkande skolresultat.
Ända sedan slutet av 80-talet har resultaten för elever i den svenska skolan sjunkit. Alltför många lämnar grundskolan och gymnasiet utan tillräckliga kunskaper. Samtidigt behöver vi möta de nya utmaningar som kommer att uppstå när allt fler elever har bristande eller inga svenskkunskaper. Ingen ska behöva känna oro för att det kompromissas med kunskapskraven i krävande tider. Tvärtom. Kunskaperna i svensk skola får inte urholkas, de ska stärkas. Därför lovar Moderaterna att aldrig spara på skolan.
Sverige är ett fantastiskt land och Sverige har klarat kriser förut. Det kan vi göra igen. Men ingenting kommer att bli bättre av sig självt. Det som väntar oss är tuffa beslut, rejäla reformer och svåra avvägningar. Det Sverige behöver nu är vilja, mod och ledarskap.
Jessica Polfjärd
gruppledare (M) riksdagen