Fördela rikedomen jämlikt

Vi är ett rikare land än vid tidigare perioder av stort flyktingmottagande, men rikedomen är mer ojämlikt fördelad, skriver Jonas Sjöstedt.

Jonas Sjöstedt

Jonas Sjöstedt

Foto: Jessica Gow/TT

DEBATT2015-11-20 10:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige kan göra investeringar och bygga ut välfärden samtidigt som vi välkomnar människor från andra länder. Vår moderna historia visar att dessa ambitioner inte utesluter varandra – det är i själva verket tvärtom. Nu är det hög tid för nästa våning i samhällsbygget.

Tidigare har vi investerat och byggt ut välfärden på en helt annan nivå än i dag, något vi kunde göra eftersom skattesystemet tog in de pengar som behövdes. Vi är ett rikare land än vid tidigare perioder av stort flyktingmottagande, men rikedomen är mer ojämlikt fördelad.

Vänsterpartiet vill se ett Sverige som fortsätter växa i både välfärd och befolkning. De som kommer hit ska ges möjlighet att vara med och bygga landet.

Första steget är att se till att vi investerar i alla människor som bor här, såväl de som har hela sin bakgrund här som de som nyligen kommit hit. Det finns stora samhällsbehov, det finns människor som kan lösa dem och det finns även pengar för att finansiera det. Avgörande är den politiska viljan att få in de pengar som behövs.

För det första, samhällsbehoven finns.

Stora delar av landet plågas av bostadsbrist och behovet av att bygga är skriande.

Även behoven i välfärden är uppenbara. Nu är det hög tid för nästa våning i samhällsbygget. Stillastående tåg och landsbygds-Sveriges gropiga vägar ropar på att arbete ska utföras.

För det andra, människorna som kan lösa samhällsbehoven finns. Med en arbetslöshet på 7,2 procent finns det hundratusentals människor som inte vill något hellre än att få ett jobb.

För det tredje, det är uppenbart att i Sverige finns även pengarna. Den borgerliga regeringen sänkte under sina åtta år skatten med 140 miljarder kronor.

De rikaste tio procenten av svenskarna äger sjuttio procent av förmögenheterna. Att Sverige i det läget varken har en arvsskatt eller en skatt på förmögenheter är knappast ansvarsfullt.

Det är inte rimligt att säga nej till varje förslag om höjd skatt och samtidigt hävda att det saknas resurser. Att högern inte vill investera för att lösa samhällsbehoven är väntat – de säger av ideologiska skäl nej till de intäktsökningar som är en förutsättning.

I den budget som vi förhandlat fram med regeringen gör vi stora satsningar på välfärden. Vi anställer fler i äldreomsorgen och satsar på bostadsbyggande och renovering av miljonprogrammen. Vi lagar revor som uppstått efter de borgerligt styrda åren, men vi bygger också ut välfärden med helt nya byggstenar. Sådant som statligt glasögonbidrag och gratis mediciner för barn är inte att återställa till ett bättre förflutet, det är sådant som Sverige aldrig haft tidigare.

Tack vare Vänsterpartiets avtryck i budgeten har vi en budget som visar att det att det är möjligt gå framåt, bara man vill. Men det behövs så mycket mer.

Vi vill investera i människor. Det är vår grej. Högern vill ge skatteavdrag till de rika. Vi vill använda samma pengar till långsiktiga investeringar. Vi behöver bygga bort köerna på bostadsförmedlingen och akuten. När vi gör det kortar vi samtidigt köerna på arbetsförmedlingen. För att häva byggstoppet krävs att regeringen upplever ett starkt tryck utifrån.

Vänsterpartiet kan inte åstadkomma detta ensamma. Tillsammans med andra vill vi nu skapa en folkrörelse som gör något åt den hopplöshet som präglat Sverige under åtta år av borgerliga regeringar och som verkar ha smittat av sig på regeringen.

Bara tillsammans med miljörörelsen, fackföreningsrörelsen och hyresgäströrelsen kan vi skapa det tryck som behövs för att Magdalena Andersson ska välja att investera i stället för att spara, för att Åsa Romson ska satsa stort på ny grön teknik i stället för att sälja Vattenfalls kol, för att Stefan Löfven ska stärka arbetsrätten i stället för att försvaga den.

Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet

Läs mer om