I dag vid lunch väntas EU-kommissionen presentera sitt lagförslag för hur EU:s reviderade Dublinförordning, som avgör vilket EU-land som ska pröva en flyktings asylansökan, bör se ut. Förhandlingarna kommer att påbörja direkt med målet att vara klara före årsskiftet. Jag är stolt och hedrad av förtroendet att få leda Europaparlamentet i de stundande förhandlingarna med ministerrådet och EU-kommissionen.
Jag kommer att arbeta målmedvetet för att Europa ska kunna få en human asylrätt, där alla länder tar sin del av ansvaret.
De senaste månaderna har EU:s medlemsländer bedrivit en kapplöpning mot botten vad gäller villkoren för asylsökande i Europa, i en strävan att flyktingar ska söka sig till grannländerna i stället för till det egna landet. Det enda sättet att bryta denna utveckling är att enas om ett system där alla länder tar sin del av ansvaret samt tillhandahåller ett rättssäkert asylsystem och ett tryggt mottagande.
Hittills har dock medlemsländernas regeringar helt misslyckats med att leverera de lösningar som krävs. Fortfarande dör flyktingar i Medelhavets vatten när de försöker ta sig över till Europa för att söka asyl, och fortfarande är fördelningen av flyktingar mellan medlemsländerna oerhört skev. Ett fåtal länder, inklusive Sverige, tar emot merparten av flyktingarna medan många länder knappt tar emot några alls.
EU-kommissionen presenterade för en månad sedan två huvudförslag på hur asylsystemet i Europa kan organiseras. I det mindre ambitiösa förslaget skulle grunderna i den havererade Dublinförordningen kvarstå och fördelning av asylsökande mellan Europas länder endast ske om vissa förutbestämda tak för mottagande av asylsökande överskreds. Även om detta vore ett fall framåt löser det inga av de fundamentala problemen med dagens system.
Jag hoppas att EU-kommissionen i stället vågar lägga fram det mer långtgående förslaget, vilket skulle innebära att asylsökande direkt vid ankomst till Europa registreras och fördelas till ett medlemsland utifrån en fördelningsnyckel baserad på bland annat landets storlek, befolkningsmängd, BNI och absorberingskapacitet.
Detta skulle medföra att asylsystemet centraliseras och att EU:s asylmyndighet EASO får ökade befogenheter, men själva prövningen av asylskälen skulle fortfarande ske i varje enskilt medlemsland.
Detta förslag ligger väl i linje med den resolution som EU-parlamentet nyligen, med mycket bred majoritet, antagit. Även om detta förslag har svagare stöd bland medlemsstaterna i rådet stödjs det av en rad länder, inklusive viktiga länder såsom Tyskland.
I fjol kom en miljon flyktingar till EU, en kontinent med 500 miljoner invånare. Det motsvarar 0,2 procent av vår totala befolkning eller 20 asylsökande per stad med 10 000 invånare.
Detta kan jämföras med Libanon som jag besökte för en månad sedan, ett land lika litet som Uppland, där var fjärde person – 1,2 miljoner människor – är flykting.
Europa är väldens rikaste och stabilaste kontinent. Vår befolkning utgör sju procent av världens befolkning, men står för mer än tjugo procent av den samlade utrikeshandeln, vilket gör oss till världens största handelsområde.
Vi hade råd, politisk kraft och vilja att rädda våra banker från kollaps. Nu måste vi rädda människor från att drunkna i Medelhavet och ge dem ett värdigt mottagande när de söker asyl i EU.
Inför de kommande förhandlingarna förväntar jag mig att Sveriges regering tar på sig ledartröjan i ministerrådet och arbetar aktivt för att övertyga de andra regeringarna om behovet av att få på plats en gemensam, solidarisk och hållbar asylpolitik i EU. Det är bara tillsammans med resten av EU:s medlemsländer som verklig förändring i flyktingsituationen kan åstadkommas, och detta behövs nu mer än någonsin!
Cecilia WikströmEuropaparlamentariker (L)