Debatt: Förluster, inte vinster, urholkar välfärden

Frågan om vinster i välfärdsföretag ligger högt på tapeten. Men nästan inget sägs om det stora problemet: förluster i offentligt driven välfärd. Det är nämligen förlusterna, snarare än vinsterna, som urholkar välfärdens resurser.

En ny kartläggning visar till exempel att enbart Akademiska sjukhuset mellan 2012 och 2015 har gått med underskott motsvarande 965 miljoner kronor. Det är en summa som vältras över på skattebetalarna i landstinget.

Regeringens förslag om statlig vinstreglering för välfärdsföretag har fått svidande kritik. Regeringen egen utredare Joachim Landström menar att det skulle leda till en ”förstatligad välfärdssektor”. Jean Tirole, den franska ekonomen som vann nobelpriset för hur komplexa marknader ska regleras, menar att vinstreglering kommer att knuffa ut de bästa företagen ur marknaden. Riksrevisionen har på flera punkter sågat förslaget om vinstreglering, och menar att regeringen har avfärdat möjligheten att i stället ställa tydligare krav på kvalitet i välfärden.

Medan regeringen lägger stort fokus på vinstkritik blundar de helt för frågan om förluster i välfärden.

Det är märkligt. Välfärden organiseras nämligen så att en viss summa avsätts till en viss uppgift – som att leverera vård eller skola. Privata verksamheter lyckas ofta gå med ett visst överskott när de levererar dessa tjänster, det vill säga vinst. Offentliga välfärdsverksamheter som får samma resurser tilldelade till sig går däremot ofta med förlust. Förlusterna skapar en extra kostnad för skattebetalarna.

Man betalar två gånger: först anslagen, sen för att täcka upp underskotten.

I en ny kartläggning undersöks ekonomin i samtliga offentligt drivna storsjukhus i Sverige. Det visar sig att bara 19 av sjukhusens ekonomi redovisas öppet.

Mellan 2012 och 2015 gjorde sjukhusen en samlad förlust på 4,2 miljarder kronor. Det finns klara tecken på att också många andra sjukhus går med förlust, men de döljer sina resultat från offentlig insyn.

Förlusterna i välfärden kostar skattebetalarna stora pengar, men politikerna betraktar det ändå som en icke-fråga. Är det verkligen en rimligt? Borde inte fokus ligga på att styra upp verksamheterna, så att dräneringen av välfärdens resurser upphör?

Nima Sanandaji, tekn dr och författare till rapporten ”Fortsatta förluster i välfärden”