I dag den 8 mars röstar Europeiska parlamentet om en oerhört viktig rapport som lyfter bristen på jämställdhet för kvinnliga asylsökande i EU. Den asylprocess vi har nu är direkt diskriminerande mot kvinnor.
Hälften av världens flyktingar år 2014 var kvinnor och flickor, och så har situationen i princip sett ut sedan andra världskriget.
Kvinnor och barn på flykt löper en avsevärt högre risk, jämfört med män, för att utsättas för våld eller sexuellt utnyttjande. Trots detta har kvinnliga asylsökanden särskilt utsatta situation ignorerats i internationella konventioner och även i svensk asylpolitik.
För första gången sedan flyktingkrisen i Europa blev ett faktum är antalet barn och kvinnor på flykt nu större än antalet män. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) rapporterar nu att sedan januari 2016 är 55 procent av de som når Grekland för att söka asyl i EU kvinnor och barn. Ökningen av denna grupp kommer att får mycket stora och allvarliga humanitära konsekvenser om vi inte agerar.
I kristider accentueras bristen på jämställdhet mellan könen. Kvinnor stöter på könsspecifika hinder och problem under hela tiden de är på flykt, i urspungs-, transit och destinationsländerna.
Könsrelaterat våld är inte bara en av huvudorsakerna till att kvinnor blir flyktingar, utan också som UNCHR konstaterat, ett vanligt och ökande inslag under resor till och inom EU.
EU-parlamentets rapport fokuserar på flera områden i asylprocessen som vi måste åtgärda för att säkerställa en jämställd asylpolitik. Det handlar om att bättre möta kvinnors särskilda behov i samband med asylförfarande, vid mottagande, förvar och hur vi arbetar med social delaktighet och integration.
Grundproblematiken ligger i jämställdhetsaspekten vid fastställandet av flyktingstatus.
Många av EU:s medlemsstater har fortfarande inte antagit Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Konventionen ålägger parterna att ta hänsyn till genusperspektivet vid tolkning av flyktingkonventionens grunder och vid tillhandahållandet av mottagningsvillkor, stödtjänster och asylförfaranden. Enligt konventionens grunder kan inget land som tillåter olika former av könsrelaterat våld anses som säkert för kvinnor och flickor.
I detta perspektiv blir EU-kommissionens föreslagna förordning om att inrätta en EU-övergripande gemensam förteckning över säkra ursprungsländer mycket problematisk.
Om förslaget antas måste kommissionen ta full hänsyn till situationen för kvinnor, hbtg-personer och andra utsatta grupper.
Förordningen måste ovillkorligen kunna medge särskilda undantag när så behövs. Inget land kan anses verkligt ”säkert” för kvinnor och flickor eftersom könsrelaterat våld är ett världsomfattande och djupt inrotat problem. Detta borde erkännas i EU:s alla nya bestämmelser för asyl och könsdifferentiering måste kunna tillämpas.
En ny, övergripande uppsättning EU-omfattande jämställdhetsriktlinjer bör antas som ett led i bredare reformer av migrations- och asylpolitiken.
Det kommer att förbättra kvinnors situation i alla led av asylprocessen. Men den största utmaningen som rapporten lyfter är hur vi förhindrar att kvinnor på flykt utsätts för människohandel, smuggling och sexuellt våld. Det kan vi bara göra genom att öppna trygga och lagliga inresevägar till EU.
Linnéa Engström, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, medlem i jämställdhetstutskottet