Förödande för forskningen

Regeringen ersÀtter lÄngsiktig forskningspolitik med kortsiktig regionalpolitik, skriver akademiledningen vid Sveriges unga akademi.

Christian Broberger

Christian Broberger

Foto: Fotograf saknas!

DEBATT2015-12-22 00:30
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

I regeringsförklaringen 2014 slog statsminister Stefan Löfven fast att ”Forskning ska respekteras som den lĂ„ngsiktiga verksamhet det Ă€r och en ny forskningsproposition kommer dĂ€rför att ha ett tioĂ„rigt perspektiv.”

Men av den utlovade lĂ„ngsiktigheten syns nu inte ett spĂ„r. Årets budgetproposition Ă„stadkommer precis det motsatta genom att plötsligt Ă€ndra reglerna för hur de sĂ„ kallade basanslagen till universiteten och högskolorna fördelas.

Denna omfördelning presenteras som en ”satsning”. Inget kunde vara mer fel.

I dagarna klubbades ramarna för regeringens budget. Regeringen river i och med den föreslagna budgeten upp den fördelningsmodell för forskningens basanslag som fastlades i den senaste forskningspropositionen frÄn 2012.

Detta förfarande bryter mot rÄdande praxis att lÄta en beslutad forskningsproposition gÀlla tills nÀsta röstats igenom, vilket kan fÄ stora konsekvenser i framtiden.

I Ă„rets budget omfördelar regeringen den tidigare aviserade ökningen av basanslag enligt en arbitrĂ€r uppdelning av lĂ€rosĂ€tena i tre kategorier: ”gamla” universitet, ”nya” universitet och högskolor. Medel tas frĂ„n den första kategorin och förs framför allt till gruppen ”nya” universitet dĂ€r endast fyra lĂ€rosĂ€ten ingĂ„r.

Omfördelningen innebÀr exempelvis att Karolinska Institutet gÄr miste om 30 av 35,5 utlovade miljoner, Lunds universitet förlorar 25 av 42 miljoner och UmeÄ universitet förlorar 14 av 19 miljoner.

Det hÀr mÄ verka som smÄ summor jÀmfört med lÀrosÀtenas totalbudget, men det Àr den hÀr sortens nya och sedan tidigare obundna medel som möjliggör utveckling för framtiden. Konkret innebÀr neddragningarna att universitetens redan planerade satsningar i form av meriteringsanstÀllningar för ledande unga forskare, incitamentsprogram för rekrytering av kvinnliga professorer och investeringar i nödvÀndig infrastruktur med mera nu mÄste skrinlÀggas.

Regeringens plötsliga kursÀndring innebÀr i praktiken nedskÀrningar i stÀllet för satsningar pÄ unga forskare och program för ökad jÀmlikhet.

Dessutom blev det inget tioĂ„rigt perspektiv – det blev inte ens de fyra Ă„r som varit praxis sedan lĂ€nge. Det blev tre Ă„r och en ovĂ€ntad omfördelning. Genom att abrupt Ă€ndra spelreglerna försvĂ„ras lĂ€rosĂ€tenas strategiska planering och hattigheten som lĂ€nge prĂ€glat besluten om svensk akademi förstĂ€rks.

Regeringen specificerar inte syftet med omfördelning av basanslagen, men det Àr svÄrt att tolka det som nÄgot annat Àn kortsiktig regionalpolitik. Det Àr i sÄ fall en mycket olycklig utveckling. LÀrosÀten tillför förvisso arbetstillfÀllen och Àr en viktig samarbetspartner för annan offentlig och privat verksamhet i nÀromrÄdet. Men studenterna man utbildar och den nya kunskap man genererar genom forskning rör sig över hela landet, och Àven utanför Sverige. DÀrför blir det regionala perspektivet alltför snÀvt.

Det sjÀlvklara mÄlet för högskolepolitik mÄste vara att förbÀttra förutsÀttningarna för högkvalitativ forskning och utbildning. DÀrför mÄste kriterierna som avgör resursfördelningen till lÀrosÀtena vara direkt relaterade till kÀrnverksamheterna.

UtvÀrderingskriterier Àr endast kraftfulla styrmedel nÀr de som betygsÀtts utifrÄn dem kan pÄverka utfallet. Postnummer och Älder Àr inte sÄdana faktorer. En godtycklig indelning efter geografi eller Älder kan aldrig styra lÀrosÀtena mot att förbÀttra hur man skapar, tillÀmpar och förmedlar kunskap. Att bestÀmma utvÀrderingskriterier Àr inte enkelt och diskuteras bÄde i Sverige och internationellt (VetenskapsrÄdet har nyligen utrett frÄgan och presenterat en mall som kan utgöra en utgÄngspunkt för ett sÄdant fördelningssystem).

En omfördelningsmodell baserad pÄ regionalpolitik snarare Àn kvalitet visar pÄ en bristande insikt om de lÄngsiktiga förutsÀttningar som krÀvs för att Sverige ska vara en stark forskningsnation.

Det betyder inte att det inte bedrivs internationellt konkurrenskraftig forskning Ă€ven pĂ„ mindre lĂ€rosĂ€ten utanför storstadsregionerna. TvĂ€rtom, kvaliteten inom enskilda Ă€mnen kan stĂ€llvis vara vĂ€rldsledande. Det finns ocksĂ„ poĂ€nger i mĂ„lsĂ€ttningen att forskning och utbildning ska kunna bedrivas över hela landet. Men det betyder inte att all forskning och utbildning ska kunna bedrivas överallt. Även vĂ„ra största universitet har starka och mindre starka omrĂ„den. Specialisering Ă€r nödvĂ€ndig. Med kvalitetsbaserade kriterier uppmuntras excellent vetenskap och undervisning, oavsett lĂ€rosĂ€te.

Vi hoppas att den abrupta kursÀndringen i Ärets budget, med en ny form av kortsiktighet i forskningspolitiken och införandet av en godtycklig omfördelning av basanslag, begrÀnsas till ett tillfÀlligt, om Àn kostsamt, olycksfall i arbetet.

NÀsta Ärs forskningsproposition mÄste erbjuda lÄngsiktiga förutsÀttningar, med fördelningsmodeller som belönar kvalitet och stÀrker framvÀxten av internationellt konkurrenskraftiga forskningsmiljöer, varhelst i landet detta görs.

Akademiledningen vid Sveriges unga akademi

Jenny Larsson, professor i baltiska sprÄk, Stockholms universitet, ordförande
Christian Forssén, bitrÀdande professor i teoretisk fysik, Chalmers
Kristian Pietras, professor i molekylÀr medicin, Lunds universitet
Camilla Svensson, docent i farmakologi, Karolinska Institutet, vice ordförande
Marie Wiberg, professor i statistik, UmeÄ universitet
Christian Broberger, docent i neurovetenskap, Karolinska Institutet, forskningspolitisk talesperson, Sveriges unga akademi

Universitet

LĂ€s mer om