Christina Rudén, professor i regulatorisk toxikologi Stockholms universitet, Joëlle Rüegg, professor i miljötoxikologi Uppsala universitet och Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap Karlstads universitet.
Användningen av PFAS-kemikalier är en av de största miljöskandalerna i modern tid. Vi vet i dag tillräckligt mycket om riskerna för människor och miljö - nu är det dags att agera. Vi måste införa ett totalförbud mot PFAS, både i konsumentprodukter och i industriella processer. Men detta arbete försvåras av plast- och kemikaliebranschens massiva desinformationskampanj.
Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är en grupp kemikalier som introducerades redan på 1950-talet och som i dag omfattar mer än 10 000 olika ämnen. På grund av den omfattande användningen i konsumentprodukter – som textilier, plast, stekpannor, smink och bekämpningsmedel, samt i industriella processer – återfinns PFAS över hela vår planet. En av de största katastroferna är användningen av PFAS i brandskum med allvarliga föroreningar av dricksvatten.
Alla PFAS-ämnen består av en kolkedja där väteatomerna helt eller delvis är utbytta mot fluoratomer, vilket gör att PFAS är extremt svåra att bryta ner. Detta innebär att när de väl har kommit ut i miljön kommer de att finnas kvar där under en oöverskådlig tid, och de har därför kallats evighetskemikalier (“Forever chemicals”). Eftersom de inte bryts ned så fortsätter halterna i miljön och våra kroppar att öka så länge dessa ämnen tillåts användas. Enligt Kemikalieinspektionen kan omkring 20 miljoner människor i Europa använda dricksvatten med PFAS-halter som ligger över de nya gränsvärden som diskuteras inom EU.
De fåtal PFAS-ämnen som har undersökts i forskningsstudier har kopplats till en ökad risk för vissa cancerformer, leverskador, benskörhet, typ 2-diabetes, sköldkörtelrubbningar och negativa effekter på reproduktionsförmågan. En lång rad epidemiologiska studier har visat att exponering under fostertid är särskilt allvarlig och kan leda till konsekvenser senare i livet, såsom lägre födelsevikt, påverkad tillväxt hos barn och försämrad immunitet med lägre antikroppssvar från vanliga vaccinationer.
I dagsläget är endast en handfull PFAS reglerade inom EU, medan tusentals PFAS inte ens har undersökts.
För två år sedan föreslog Sverige, tillsammans med Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna, ett totalt förbud mot all användning av PFAS, med övergångsperioder beroende på användningsområde och tillgången till alternativ. Detta förslag ligger nu hos Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA).
Vi forskare stödjer detta förslag då det är orimligt att riskvärdera bortåt 10 000 PFAS-varianter och de alla har samma problematik med extremt långsam nedbrytning. Ett verkligt totalförbud mot PFAS skulle dessutom ge tydliga spelregler och uppmuntra innovation för att utveckla säkrare alternativ.
Industrin – framförallt plast- och kemikaliebranschen – har under lång tid drivit en mycket stark lobby- och desinformationskampanj för att förhindra eller förhala ett förbud mot PFAS inom EU. Strategin är att få till omfattande undantag och att skilja på konsumentprodukter och industriella processer där förbudet inte ska gälla den senare.
I ett samarbete mellan 46 journalister i 16 länder i Europa startades 2023 “The Forever Pollution Project” för att bland annat granska de argument som används i dessa lobbykampanjer. Slutsatsen i rapporten är att argumenten ofta är falska, vilseledande eller överdrivna och inte förenliga med dagens vetenskap.
Vi uppmanar svenska politiker, både nationellt och inom EU, att arbeta för ett totalförbud av PFAS, både i konsumentprodukter och industriella processer. Genom att förbjuda PFAS i produktion av varor som ska säljas på EU:s marknad kan vi minska användningen i andra länder som vill exportera produkter till EU. Allt annat kommer att leda till att mängden PFAS ansamlas i våra jordar, sjöar och hav och i förlängningen förgifta allt liv.