REPLIK
I en debattartikel (UNT 9/5) argumenterar fyra oppositionsregionråd för smarta upphandlingar i regionen. Detta skulle leda till lägre kostnader och bättre kvalitet.
Ordet ”smart” återkommer i artikeln men det är oklart vad det innebär och hur till exempel kvaliteten ska förbättras. Låt mig ta ett exempel från ett område där jag har viss erfarenhet, nämligen mätutrustning inom klinisk kemi. Jag har arbetat som statistiker inom läkemedels- och diagnostikaindustrin i 30 år och har dessutom deltagit i planering och statistisk analys av internationella jämförelser av olika mätsystem som används inom klinisk kemi.
Skillnaderna mellan mätsystem kan vara betydande. Framför allt handlar det om provspecifika skillnader, det vill säga skillnaderna är beroende av vilket prov som mäts, vilket innebär att den diagnos och behandling en patient får är beroende av vilket mätsystem som använts.
Jag tog upp detta problem med ett av regionråden för flera år sedan men intresset var obefintligt. Några år senare hörde jag dock samma regionråd skryta över att hon lyckats upphandla mätutrustning till ett lägre pris. På min fråga om hon visste vad hon fick för pengarna blev svaret: ”Statistik tänker jag inte diskutera.”
Jag är därför tveksam till om artikelförfattarna förstår vad smart innebär i en upphandlingssituation.I artikeln finns dessutom ett exempel på hur mycket man skulle kunna tjäna. Region Uppsala köper varor och tjänster för omkring 8 miljarder varje år. Om man förbättrar (minskar) med två procent skulle man enligt artikelförfattarna spara över 700 miljoner på tre år.
Två procent av 8 miljarder är 160 miljoner vilket blir 480 miljoner på tre år. Det verkar vara något som inte stämmer eller har artikelförfattarna uppfunnit en smartare matematik än den jag använder nig av?