På 1970-talet flyttade svenska folket från storstaden då den ansågs som ett handelscentrum snarare än en livsmiljö. Parkeringar och kontor var inget som lockade. Svensson valde villa, volvo och vovve, framför stadens stress. På senare år har detta förändrats. Trafikleder har dragits om och parker och torg har fått högre prioritet vilket lett till ett mer behagligt stadsliv. Staden är numera en attraktiv boendemiljö. Så attraktiv att många storstäder lider av bostadsbrist. Lösningen på detta problem är förtätning. Detta hävdar politiker och byggbolag. De menar också att tätare byggande ger möjlighet till ett mer ekologiskt levnadssätt och ett rikare stadsliv.
Jag vill med denna artikel ifrågasätta denna täta framtidsstad och undrar vilka fler effekter som kommer med vårt mer och mer koncentrerade bostadsbyggande?
Ett exempel på ett nyligen färdigställt förtätningsprojekt är Årstadal i Stockholm. 7 000 nya bostäder planerades stå färdiga 2015. På stockholmshem kan man läsa att ”I närheten finns flera förskolor”. Landskapsarkitekterna Emelie Brunge och Maria Engström har analyserat situationen ur barnperspektiv och det har visat sig att Årstadalsbarnen på sina förskolor kommer att ha tillgång till 4,3 kvadratmeter utemiljö per barn. Detta är inte ens 15 procent av miljöförvaltningens rekomendation och visar sig dessutom vara mindre än jordbruksverkets krav på utrymme för grisar. Bara vetskapen om detta kan framkalla klaustrofobi. Eftersom den fria leken är stor grund i barnens utveckling kommer detta att ge negativa konsekvenser på deras mognadsprocess och lärande.
Även äldre och sjuka som har en mindre räckvidd i staden drabbas hårt av tätheten. De behöver utemiljöer i sin närhet. Utemiljöer som idag byggs bort och/eller distanseras i takt med förtätningen.
I Uppsala pågår diskussionerna om Nya Eriksberg. En stadsdel som till stor del präglas av miljonprogramsbostäder. Mottot då var att anlägga ”hus i park” och en stor andel grönytor gör att Eriksberg i dag är en mycket attraktiv stadsdel. Nya Eriksberg innebär en förtätning av stadsdelen på bekostnad av främst grönområden. Sådan förtätning innebär inte bara ökat antal människor på samma plats utan även minskad tillgång på grönska för invånarna.
Man säljer en stadsdel som är grön till byggbolagen som bygger den grå. Sen säljer man den till folket som grön ändå.
Likt exemplet i Årsta kommer förtätningen leda till mindre utemiljöer för barnen. I Tengboms gestaltningsförslag finns endast en ny förskola planerad vilken är placerad på en av dagens befintliga skolors välbesökta skogsområde. Detta är ohållbart.
Hur ska ett barn argumentera för sitt behov av ett tillfredsställande kvadratmeterantal samt sitt behov av fri lek för personlig utveckling?
Vi bygger för att bo, inte för att leva. Nya Eriksberg innebär en stor förädring i karaktär för hela stadsdelen. Buske byts mot radhus, träd mot höghus. Kvar av parken blir parkeringshusets inledande fyra bokstäver.
Vi kan dock inte ignorera det faktum att bostadsbristen är stor. Så var ska vi då bygga frågar sig många? Eller ska vi bygga? Jag tror inte enbart byggande kommer lösa bostadsbristen. Fler bostäder i städer lockar fler människor till staden men städer kan inte bli hur stora som helst, alltså kan inte förtätningen pågå i all evighet.
Att i stället satsa på kollektivtrafik för att förlänga stadens räckvidd skulle gynna mindre kommuner i anslutning till våra storstäder.
Väl utvecklad kollektivtrafik skulle dessutom uppuntra till ett mer ekologiskt sätt att leva både för de bosatta i de mindre kommunerna men också för stadens invånare. Ökad användning av alternativa transportmedel skulle minska vårt överdrivna bilanvändande och på så vis även gynna stadslivet.
Visst behöver vi viss nybyggnation även i städer, men då måste eventuell förtätning ske på rätt sätt. Vi måste bygga för en välmående och hälsosam befolkning. Redan exploaterade ytor som parkeringsplatser kan med fördel effektiviseras men mängder av studier visar att närheten till grönytor står i direkt korrelation till hälsan.
Detta innebär att förtätning som i daglsäget ofta sker på bekostnad av grönområden ej kan accepteras. Sådant sätt att bygga är inte hållbart i längden.
Jakob Andersson
student