I en debattartikel i UNT den 5 juni ifrågasätter Svante Axelsson och Johan Swahn den vetenskapliga grunden för KBS-3-metoden för geologisk slutförvaring av använt kärnbränsle.
Svensk Kärnbränslehantering (SKB) har arbetat med forskning, utveckling och demonstration (Fud) av KBS-3-metoden i mer än 30 år. Vi har kartlagt alla kända processer av betydelse för Kärnbränsleförvarets utveckling och skaffat oss den kunskap som behövs för att bedöma säkerheten på lång sikt. Mycket av arbetet har gjorts i internationellt samarbete och publicerats i vetenskapliga tidsskrifter. Vart tredje år har vi enligt lagkrav redovisat vårt Fud-program, som då genomgått omfattande myndighetsgranskning.
I säkerhetsanalysen som ligger till grund för vår ansökan att bygga ett kärnbränsleförvar i Forsmark använder vi resultatet av denna forskning. Vi finner då att det är möjligt att bygga ett förvar i Forsmark som med god marginal uppfyller stränga myndighetskrav. Svenska föreskrifter kräver att människor i förvarets närhet maximalt utsätts för strålning från förvaret som motsvarar en procent av den naturliga bakgrundsstrålning som vi ständigt omges av. I vår säkerhetsanalys ligger de beräknade riskerna en bra bit under den gränsen, också efter 100 000 år. Urberget i Forsmark har varit stabilt i mer än en miljard år, och det är en viktig grund för slutsatserna i säkerhetsanalysen.
Axelsson och Swahn tar upp frågan om kopparkorrosion i rent, syrgasfritt vatten, med anledning av att bland annat forskare vid KTH sett experimentella effekter som tolkats som kopparkorrosion. Vi har låtit en forskargrupp vid Uppsala universitet upprepa KTH-forskarnas experiment, men under mer kontrollerade förhållanden. Då ser man inga effekter som kan tolkas som korrosion. Dessutom har en forskargrupp i Göteborg med SKB:s stöd utvecklat en alternativ metod att studera koppar i rent, syrgasfritt vatten. Metoden är i flera avseenden enklare än KTH-forskarnas och också känsligare. Inte heller där ser man några effekter som tolkas som korrosion, trots långvariga studier av många olika kopparkvaliteter.
Vår slutsats är därför att koppar korroderar i rent, syrgasfritt vatten bara i den mycket ringa omfattning som förutsägs av den etablerade vetenskapen. Denna omfattning är alldeles för liten för att observeras i experiment och har ingen betydelse för förvarets säkerhet.
Författarna till artikeln tycker också att delar av det pågående s k LOT-försöket (Long Term Test of Buffer Material) ska brytas och analyseras. Försöket startades för att undersöka hur bentonitleran fungerar i en slutförvarsmiljö. I försöken bäddas fyra meter långa kopparrör in i lera i borrhål nere i berget. Rören värms därefter upp för att simulera restvärmen från kärnavfallet. Av totalt sju försökspaket har hittills fyra tagits upp. Resultaten pekar på att bentonitleran kommer att fungera som tänkt i slutförvaret. Även kopparkorrosion har analyserats och ligger i linje med vad som förväntats med tanke på förutsättningarna i experimentet. Korrosionen bedöms ha orsakats av syrgas som finns initialt i lerans porvatten.
Detta styrks av att korrosionsprodukterna är de klassiska syrehaltiga produkter som man finner på koppar exponerad för atmosfären, på till exempel koppartak. När syret har förbrukats i kärnbränsleförvaret kontrolleras korrosionen av det mycket långsamma inflödet av sulfider till kapseln. Den processen ingår i SKB:s säkerhetsanalys, men är för långsam för att synas i LOT-försöket.
De återstående tre försökspaketen i LOT är avsedda att ligga kvar ytterligare några år, för att ge data från längre exponeringstider. Resultaten från dessa försök kommer enligt våra planer att finnas med som underlag i senare prövningar av förvarets utbyggnad. Bland annat krävs en förnyad säkerhetsanalys med åtföljande myndighetsgranskning innan förvaret får tas i provdrift, vilket kan bli omkring år 2030.
Vår slutsats efter 30 år av forskning kring KBS-3-metoden är att det går att bygga ett förvar som är långsiktigt säkert. Vi ser fram emot de kommande stegen i den omfattande prövning som just nu pågår av vår ansökan om ett kärnbränsleförvar i Forsmark.
Allan Hedin
Säkerhetsanalytiker
Svensk Kärnbränslehantering AB