Många unga har de senaste veckorna förberett sig på en flytt till en ny stad där en spännande utbildning ska påbörjas, där nya vänskaper väntar och där kärleken kanske dyker upp. Men för många blivande studenter är dessa veckor förknippade med stor bostadsångest. Varje år hör vi om studenter som tillfälligt tvingas bo i tält eller betala oc-kerhyror för ett rum knappt större än en städskrubb. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle som Sverige.
Men bostadsbristen gör också att det är många som till och med tvingas tacka nej till en efterlängtad utbildning och avstå från denna händelserika och utvecklande period i sitt liv. Det är ett slöseri med människors drömmar och ett misslyckande för oss alla när framtidens arbetskraft inte utbildas.
Det säger sig alla politiska partier hålla med om och regeringen har levererat ett antal förslag som leder i rätt riktning, till exempel byggbonus till kommunerna, bostadsbyggande på statligt ägd mark och förenklad kontroll av serietillverkade hus. Men för att garantera rätten till en bostad behöver ännu mer göras. Riktigt stora behov kräver riktigt stora reformer.
Därför föreslår SSU ett statligt investeringspaket på 100 miljarder över en femårsperiod för att öka nyproduktionen av hyresrätter med överkomliga hyror. Paketet ska innehålla medel både för subventionerade lån till kommunala och privata aktörer som vill bygga hyresrätter med lägre hyror och för byggande i statens egen regi.
Och stora satsningar krävs, för det är dyrt att bygga bostäder. Därför måste det finnas goda möjligheter för den som vill att låna pengar till nya bostadsprojekt. Ju bättre lånevillkoren är, desto lägre hyra kan en hyresvärd ta ut.
Men med dagens enorma behov av nya bostäder riskerar bostadsbolagens möjlighet att hitta riskvilligt kapital att bli en flaskhals som håller tillbaka nyproduktionen. För att byggandet ska kunna öka krävs därför att staten tillhandahåller lån med förmånliga villkor till bostadsproducenter, förutsatt att hyran hålls på en låg nivå. En del av kapitalet bör också öronmärkas för utlåning till byggande av studentbostäder.
Men det räcker inte att staten bara stimulerar andras byggande. Sedan den statliga bostadspolitiken i princip avvecklades i början av 90-talet har marknadskrafterna styrt byggandet. Resultatet: en bostadsbrist i nivå med den i början av 1900-talet och kraftigt ökande boendekostnader, vilket utgör en fara både för människors frihet och för samhällsekonomin.
Men för bostadsföretagen är bostadsbristen lönsam eftersom den gör det möjligt att ta ut högre hyror och priser, varför de saknar incitament att på egen hand bygga efter samhällets behov. Därför är det dags att staten helt sonika bygger bostäder i egen regi.
Regeringen har redan öppnat upp för att statliga Akademiska Hus ska kunna bygga studentbostäder, men bör också inrätta ett statligt allmännyttigt bostadsbolag som får ansvar för ett mer storskaligt och industriellt byggande.
Att unga tvingas tacka nej till utbildning på grund av bostadsbristen riskerar inte bara att krossa livsdrömmar, utan det utgör även ett hot mot hela samhällets ekonomiska utveckling. Visst är 100 miljarder mycket pengar, men om bostadsbristen inte byggs bort riskerar det att kosta samhället mycket mer än så. Dessutom kan Sverige i dag låna till rekordlåg ränta, vilket skapar en närmast historisk möjlighet att sätta fart på produktionen av nya bostäder. Det är en chans vi inte har råd att försumma.
Med SSU:s bostadspolitik skulle fler studenter kunna flytta hemifrån, utbilda sig och kanske träffa kärleken. Men framförallt skulle de kunna se fram emot en framtid där möjligheten till ett eget hem kan bli verklighet och inte bara en dröm.
Ola Palmgren
Bostadspolitisk talesperson för SSU