Inget har hänt sedan förra årets Internationella handikappdag den 3 december för att förbättra situationen för personer med stora funktionsnedsättningar i Uppsala. Då handlade min artikel om att Uppsala nonchalerar tvingande lagregler i LSS om inflytande och samverkan med funktionsrättsorganisationer. Sedan dess har det snarare blivit värre.
Enligt lex Sarah är det inte bara brister i själva utförandet, som personal ska uppmärksamma. Lagen gäller även brister i handläggningsprocessen: att få och få behålla LSS-insatser. Ett flertal klagomål har inlagts i kommunens system för synpunkter och klagomål. Det är ett viktigt dokument som uttrycker god politisk vilja att handlägga ärenden på ett rättssäkert sätt. Men de insända klagomålen har inte hanterats på ett acceptabelt sätt. Vissa brister har noterats men svaren är ofullständiga och förvaltningen har avslutat ärendena utan att någon rättssäkerhet har vunnits. IVO, JO och överklaganden är nu nästa möjlighet. De berörda personerna är mycket frustrerade. Tilliten till kommunen finns inte mer.
Politikerna bedyrar ständigt sin vilja att förverkliga LSS. Men samtidigt är de tydliga med att de har fullt förtroende för sin förvaltning. Det är problematiskt eftersom förvaltningen uppenbart bryter mot flera påbud i både LSS och den nya förvaltningslagen. Den nya förvaltningslagen med sitt starka medborgarfokus har inte alls fått genomslag i Uppsala. En viktig avsikt med den nya lagen är att individen endast i undantagsfall ska behöva gå till förvaltningsdomstol. I Uppsala känner man sig tvungen att vända sig till förvaltningsrätten. När individen skickar in ett klagomål på handläggningen, skickar kommunen det ibland vidare utan att ens fråga om personen vill det.
Och om man så småningom får reda på skyldigheten att visa upp relevanta intyg, är problemet stort att kunna få ett sådant intyg. Där finns ett systemfel som kommunen och habiliteringen enligt sin lagenliga skyldighet att samverka borde rätta till snarast. Situationen är ohållbar. Utan aktuella intyg om funktionsnedsättningar och behov – ingen rätt till LSS-insats.
En övergripande brist finns i själva bemötandet. Man känner sig ifrågasatt, får inte nödvändig information om till exempel nödvändiga intyg eller om vad lagen säger om just den insats man söker. När det gäller information om vad lagen säger, verkar handläggarna ha en strategi att bara hänvisa till begränsande rättspraxis och inte till vad som står i LSS-proppen om de politiska intentionerna. De lokala politikerna har uppenbarligen valt den begränsande tolkningen – av ekonomiska skäl, för kommunens skull? – i stället för att vara generös inom lagens ramar och ge ett ändamålsenligt stöd för deras skull som behöver detta stöd.
Det räcker inte med bara enkelriktad information när beslut redan fattats eller att vi får ge råd. Mötena i det för funktionsrättsrörelsen viktiga samverkansorganet LSS-rådet gäller nästan enbart information. Från Funktionsrätt Uppsala kommun har nyligen en skrivelse sänts till kommunstyrelsen med krav på att dess beslut om riktlinjer för rådgivande organ tas tillbaka.
Efter TV-intervjun i Uppdrag granskning efter den sorgliga historien om Dick Nordh med IVO:s nya generaldirektör Sofia Wallström har hoppet ändå tänts att IVO kommer att använda vassare verktyg. Förhoppningsvis kommer också den sambandscentralfunktion för LSS-frågor som utgår från arvfondsprojektet Ge makten vidare att fylla en viktig roll. Den ska nu permanentas.