I Stockholm-Uppsalaregionen bor nästan en tredjedel av Sveriges befolkning. Regionen är en tillväxtmotor som utvecklas i snabb takt. Men en fortsatt positiv utveckling är inte självklar. Den alarmerande bostadsbristen och en järnväg som inte fungerar hotar utvecklingen. Vi är beredda att bygga bort bostadsbristen. Men en långsiktig lösning på järnvägsproblemen är en förutsättning för ett ökat bostadsbyggande. Och regeringen sitter på nyckeln.
Sedan onsdagen den 28 maj är det stora störningar i tågtrafiken mellan Stockholm och Uppsala. Sträckan Stockholm-Uppsala, en av landets mest nyttjade pendlingssträckor och regionens förbindelse med Arlanda, är mer eller mindre utslagen under nästan två veckor.
Tåg ställs in, andra ersätts med bussar och de tåg som går dras med kraftiga förseningar och mitt i allt detta sliter redan luttrade pendlare sitt hår över bristen på information och någon att vända sig till. I april stängde SJ ned sitt biljettkontor i Uppsala och den som ringer till SJ ställs i telefonkö.
Resultatet är sönderslagna livspussel och ett allt större misstroende mot järnvägens förmåga att pålitligt och i rimlig tid transportera människor mellan hem och arbete. Vi får alla betala i form av en sämre fungerande ekonomi. När tågen står stilla krymper arbetsmarknaden och färre kan ta del av de studie- och arbetstillfällen som Stockholm-Uppsalaregionen kan erbjuda. När tågen står stilla sänks även takten i den nödvändiga omställningen till en hållbar utveckling.
Tågresandet i Mälardalen har mer än tiodubblats sen 1990 och omfattar idag 30 miljoner resor per år. Ingen ifrågasätter idag järnvägens avgörande betydelse för den regionala arbetsmarknaden. En av de sträckor där resandet har ökat mest, i båda riktningarna, är den mellan Stockholm och Uppsala. Just den sträcka som nu är lamslagen.
Det är inte acceptabelt. Vi har med glädje sett hur allt fler pendlar in till Uppsala från Stockholm samtidigt som många Uppsalabor tar del av allt det huvudstaden och kommunerna längs vägen erbjuder.
Men kan vi lita på att den positiva utvecklingen kan fortsätta? Kommer järnvägen att klara av det kraftigt ökade resande som allt fler ser som en nödvändig del av omställningen till en hållbar utveckling? Att ökningen i tågpendlandet på senare tid har stannat av samtidigt som trafiken stadigt ökar på E4:an är en varningssignal.
De senaste åtta årens politik har haft ett pris. 140 miljarder i sänkta skatter sedan 2006 är 140 miljarder mindre till statskassan. Varje år. Det har påverkat statens möjligheter att upprätthålla och förbättra standarden på våra järnvägar. Och det har begränsat statens möjligheter att föra en aktiv bostadspolitik.
I Uppsala står nära 100 000 människor i kö till det allmännyttiga bostadsbolaget. Många har fått tacka nej till jobberbjudanden eller tvingats avstå från sin drömutbildning på grund av bostadsbristen i Uppsala. För att få till en ändring behöver vi regeringens stöd, alldeles oavsett vilken färg den har efter den 14 september.
Med en aktiv markpolitik och en proaktiv planering kan vi som kommun öka konkurrensen i byggsektorn, ge fler aktörer chans att bygga och därmed öka takten i byggandet. Men för att byggandet ska komma till stånd krävs lägen som marknaden finner attraktiva. Och ska det vara en hållbar stadsutveckling handlar det om stationsnära lägen.
Det här är vårt förslag till regeringen. Varför inte möta tågkrisen på sträckan Stockholm-Uppsala med ett avtal som också tar sig an bostadsbristen? Gör Uppsala till pilotkommun för de intentionsavtal för ökat bostadsbyggande som Sveriges kommuner och landsting, SKL har föreslagit efter finsk modell. Ett gemensamt avtal där staten förpliktigar sig att bygga ut infrastrukturen samtidigt som kommunen förpliktigar sig att kraftigt öka bostadsbyggandet.
Ett sådant avtal skulle löna sig. En nyligen genomförd utredning, baserad på av Trafikverket vedertagna modeller, visar att en utbyggd Ostkustbana med ytterligare två spår mellan Stockholm och Uppsala skapar vinster på 11 miljarder kronor enbart mätt i restid, vilket är i paritet med Citybanan. Samtidigt integreras Stockholm- och Uppsalaregionen vilket betydligt stärker regionens och nationens globala konkurrenskraft. Ytterligare värden på 10 miljarder kronor skapas bland annat när nya och förbättrade stationslägen översätts i höjda fastighetsvärden. Till dessa värden på drygt 20 miljarder tillkommer stora miljövinster liksom vinsten från ett minskat utbyggnadsbehov av E4.
Regeringen kan släppa tanken på att via lagstiftning och inskränkningar i det kommunala självstyret försöka tvinga det fåtal trilskande Stockholmskommuner som idag inte bygger att ta sin del av bostadsförsörjningsansvaret. Låt oss samarbeta om de järnvägsinvesteringar och andra kollektivtrafikinvesteringar som krävs för att skapa fler stationsnära och attraktiva bostadslägen. I gengäld kan den fjärde storstaden Uppsala tillsammans med en rad andra kommuner längs Ostkustbanan tillgodose behovet av bostäder.
Marlene Burwick
Kommunalråd (S)
Erik Pelling
Kommunalråd (S)