Det är dags för Greklands finansminister Yanis Varoufakis och Eurozonens politiskaledare att sansa sig.
Ett eventuellt Grexit-scenario, där Grekland lämnar Eurozonen, kommer att leda till att alla parter i slutänden står som förlorare.
Den grekiska ekonomin kommer att kollapsa och långivarna kommer att se sina pengar gå upp i rök. Bland långivarna finns bland andra Tyskland, som har lånat ut cirka 80 miljarder euro (drygt 700 miljarder kronor), vilket är en fjärdedel av landets budget för 2016.
Dessutom kommer omvärlden att betrakta Grexit som ett enormt misslyckande för det monitära samarbetet, som i dag omfattar 19 länder i EU.
De misslyckade förhandlingarna har fokuserat på snabba vinster som skattehöjningar och sänkta pensioner, vilket gjort att skulden har lagts på den grekiska befolkningen. Regeringen och dess ohållbara byråkrati skulle inte påverkas nämnbart i det sista förhandlingsbudet.
Eurozonens ledare bör därför nu dramatiskt förändra sin strategi och enas om att ge förhandlingarna med Grekland tre månader till, för att under den tiden kunna utarbeta ett reformprogram som genomgripande och inte bara kosmetiskt kan förändra det politiska och ekonomiska systemet i Grekland.
I kombination med detta behöver de naturligtvis upprätta ett strukturellt och realistiskt skuldavbetalningsprogram.
Greklands befolkning har inte skapat landets krissituation, de är offer för en rad regeringar som ömsom varit socialdemokratiska Pasok ömsom konservatia Nea Demokratia. I januari i år övertogs regeringsmakten av vänsterpopulistiska Syriza som nu regerar tillsammans med högerpopulistiska Oberoende grekernas parti. Vi konstaterar att oavsett vilken politisk falang regeringarna har tillhört så har den gemensamma nämnaren varit deras fäbless för klientinism och för att överlåta ansvaret för sin egen regeringsoduglighet på sina medborgare.
Man måste nu finna en lösning, ett slags Deus ex Machina, för den grekiska krisen.
Ekonomisk tillväxt kan bara återvända till Grekland om den grekiska politiska och ekonomiska kulturen genomgår de radikala, långtgående reformer som borde ha genomförts för länge sedan.
Låt oss använda krisen för att ge chans till en verklig, långsiktigt hållbar förändring genom att under de närmaste tre månaderna utarbeta ett reformprogram där staten, regeringen och dess administration betalar tillbaka skulderna, i stället för att låta medborgarna stå för notan.
Ett stabilt och hållbart reformprogram som bland annat riktar in sig på den inrotade korruptionen och klientelismen, och som dramatiskt skär ner på kostnaderna för de grekiska myndigheterna och samtidigt öppnar marknaden för entreprenörer utifrån kommer att leda till att Grekland på sikt blir ett konkurrenskraftigt och blomstrande land.
Reformprogrammet måste naturligvis gå hand i hand med hållbara, strukturella återbetalningslösningar så att skuldberget minskar och långivarna får tillbaka sina pengar.
Att låta grekerna rösta på söndag i denna hastigt organiserade folkomröstning med en stark nej-propaganda kommer bara leda till att Grekland knuffas ut ur eurozonen. Det är inte rätt väg att gå.
Ett Grexit innebär ett politiskt och moraliskt misslyckande som är mycket större än det finansiella misslyckandet. EU har löst större problem än krisen i Grekland. Vi har skapat en inre marknad med fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital och vi har bevarat fred inom unionen i över 50 år. Låt oss nu uppmana parterna att ta ett steg tillbaka, svälja stoltheten och använda avkylningsperioden för att få processen på rätt spår igen.
Cecilia Wikström, (FP), Europaparlamentariker
Guy Verhofstadt, (Open VLD, Belgien) gruppledare för den liberala gruppen i Europaparlamentet