Året lackar mot jul och på många sätt är det som det brukar i Uppsalas skolor. Det övas luciasånger och görs julpyssel. Lärarna planerar för betyg, elever arbetar med att få färdigt sina sista arbeten och pluggar till terminens sista prov. Men allt är inte som vanligt och lärarna söker med ljus och lykta efter någon form av erkännande för sina insatser under pandemin.
Från fackligt håll har vi fått ta emot våra medlemmars rop på hjälp och frustration över otillräckligt stöd i pandemins skugga. Grundskolan har, trots alla restriktioner och varningar, nämligen fungerat nästan som vanligt. Vi sitter i klassrum som av ekonomiska skäl fyllts över bristningsgränsen, vi förbereder oss i små, trånga arbetsrum och äter pedagogisk lunch tillsammans med hundratals barn. De nuvarande rekommendationerna om att minimera social kontakt gäller inte för lärarnas och barnens arbetsmiljö. Trängsel, barn som inte håller avstånd och regler som - ända till nu i december - krävde att barn till covid-19-sjuka föräldrar ändå skulle till skolan. Oron lärarna känner är stark och inte ogrundad. När vi söker stöd och säkrare direktiv får vi höra att barn inte smittar och vi hört om en rektor som sagt att “lärare inte kan få Corona”. Detta trots att vi i Uppsala känner till många lärare som blivit allvarligt sjuka.
Lärare har varit så vana vid att bli sjuka på arbetet att det nästan setts som en del av jobbet. Plötsligt har detta vänts på huvudet och alla måste stanna hemma vid minsta symptom, med stor personalbrist som följd. Detta leder till att lärarnas redan pressade situation, där vikariebrist är vardagsmat, blivit så ansträngd att skolor stängt då personalen till slut inte räcker. Hur mycket vi än vill kan vi inte vara i två klasser samtidigt.
Detta är något som kommunen och politikerna känner väl till – det har framkommit med stor tydlighet i kommunens skyddskommittéer, krismöten och i alla sammanhang där fackliga kommer till tals.
I allt detta tas lärarnas insats som självklar. De går till jobbet trots att arbetsgivaren inte tagit fullt ansvar för en säker och trygg arbetsmiljö. Ni ansvariga politiker i Uppsala måste besluta er för hur ni kan visa uppskattning till personalen i skolan, för de förväntar sig att deras svåra arbete under pandemin blir uppmärksammat. I Trollhättan och Vänersborg har till exempel skolpersonalen fått officiell uppmärksamhet och en bonus som tack för utfört arbete under pandemin. På vilket vis har lärarkårens insats getts erkännande från Uppsala kommun?
Regionens smittskyddsrekommendationer, “håll avstånd, öppna fönstren, säg till eleverna, använd handsprit, sprid ut barnen och undvik att mötas - om det är möjligt”, är helt omöjliga att följa i våra överbefolkade och trånga grundskolor. I gymnasieskolan fick vi i våras några timmars varsel om att gå över till distansundervisning och under hösten har man där haft flera olika varianter för att minska trängseln.
I kontrast har grundskolan nästan helt saknat anpassningar, detta för att eleverna är för små för att själva sköta hemundervisning eller lämnas ensamma hemma. Skolorna har med andra ord hållits igång för att föräldrarna skall kunna jobba. Lärarna har på detta sätt stöttat samhället att kunna hålla igång under denna kris.
Det går inte att gömma sig bakom regionens smittskyddsdirektiv. Kommunen har nämligen också ett annat uppdrag: att garantera en säker och trygg arbetsmiljö. Var är förståelsen för vår svåra situation och vår utsatthet? Var är tacken?